1:a Maj

Demonstrationsdag!
Arbetarnas dag!

Det är idag vi ska gå i långa korteger, med banderoller och slagord.
Vi ska höja våra nävar och skandera;
"Mer jobb åt unga",
"Högre lön åt alla" eller
"Mer personal till vård, skola och omsorg".
Kortegen ska gå gata upp och gata ner tills målet vid respektive kommun är nådd, det vill säga kommunhuset/stadshuset, där alla politikerna ska möta upp och lyssna på vad folket vill ha sagt.
Alla vi som klagar, som vet precis vilka lösningar som finns och som kan allt om budget, har helheten och minsann önskar att de styrande ska lyssna på vårt budskap, alla vi ska marschera idag med plakat, fiffiga ramsor och gärna lite påhittiga, slagfärdiga sånger.
Gör vi det då?

*surfar runt lite bland olika dagstidningar, både lokala från norr ner till söder och kvällstidningarna ( som numera är dygnet-runt-tidningar )*

Nä...uppslutningen är gles...alldeles för gles...nästan som en trasig kam...eller likt ett kalhygge, med enstaka träd som står kvar...
Vi tycker alltså att allt är ganska bra?!!?

Å andra sidan demonstrerar folk mer eller mindre varje dag numera genom att inte utföra sina arbetsuppgifter, köra bil onykter eller genom att ta liiite för lång lunchrast...Problemet med dessa små protester är att de skapar bara osämja mellan en liten klick människor och blir absolut inte synligt hos politiker...

*läser några första maj-tal*

Konstaterar att samma sak återkommer;
Minska arbetslösheten!
Öka kunskapsnivån!
Bekämpa fattigdom!
Men, men det finns en budget att tänka på...så vad som krävs är en långsam, långsiktig och välplanerad framförhållning...!

Märkligt egentligen att politiker är så skickliga i sina verbala tal att de både lyckas ge och ta tillbaka löften.
Att de både kan ge hopp och skapa missmod.
Ja...som vanligt är förvirringen total över vad de faktiskt säger, menar eller tycker.

*fortsätter surfa runt lite*

PS! Japp...jag ligger hemma i soffan idag och tycker saker i vanlig ordning..=)
( precis som så många fler )

/vink vink