Fort Knox...

...here I come, tänkte jag i morse när jag studsade pigg och alert ur sängen ( jo, jag lovar...), fortsatte vidare till kjol-garderoben ( japp, en sån har jag ) för att välja ut den kortaste men ändå mest respektabla ur samlingen.
En stördykning in i strump-garderoben ( har det också ) för att hitta några med diskret mönster.
Som sista anhalt innan avfärd ( med ett kort stopp på jobbet ) var det sko-garderoben som gällde ( en sån har alla ).

Till Fortet åker jag alltid buss, idag med en tror jag försenad chaufför eftersom han åkte genom rondellen med kantring ( barnvagnarna rullade ) och dessutom var han färgblind, då han missade rödljusen på två ställen.
Lite småskakig klev jag av, tog pulsen och kollade min andning.
Allt var okej med mig...ja, iallafall som vanligt!

Framme vid Knox öppnade jag glasdörrarna med stor försiktighet, smög fram till receptionen och!! fick dagens hemliga kod.
*skrattar glatt*
Förra gången fick jag ingen kod utan ledsagare, då hade jag byxor och lågskor.
Undrar om det gäller samma för killar, att om de har kjol får de en kod, annars en sur gubbe med slips som visar vägen?

Utbildningen?!!?
För att kort beskriva den så gav den mig myror i huvudet, klåda på benen och tussilago i backen ( såg dom från fönstret ).

Åter på jobbet ( med en mycket bättre busschaufför ) var det viktigaste som hände att bästa M fyllde år ( Grattis Grattis igen ) och bjöd oss på fantastiska macarones...*slickar mig om munnen fortfarande* ...med fyllning av vit choklad...Mmmmm...=) =)

Nu tid för eftertanke, planering och fokusering angående the big organisation som man ingår i...Ibland måste man faktiskt tänka på sig själv i stora sammanhang, perspektiv och utopier...*hehehehe*

PS! Framtiden tar och framtiden ger men bara om sinnet är öppet

/vink vink