Att det var utdött, bara en legend eller fantasi.
Men ikväll har jag besökt ett svettigt, mörkt och trångt ställe som skickade minnena tillbaka till 80-talet.
Mjuka soffor, stängda dörrar och godis till salu i det största rummet där tv:n visade fotboll och killarna tjoade, skränade och levde om, medans tjejerna stod bredvid med plutande munnar, korta kjolar och slängde med håret.
Längst bort i korridoren hittade vi musikrummet/disco där ännu fler stod med trasiga jeans, skitigt hår och illaluktande armhålor ( på grund av min korthet hamnar min näsa i den höjden ) ivrigt väntande på uppträdandet.
Vi väntade och under tiden hann vi se ledsna, fnittriga och alldeles för unga flickor som svärmade runt tuffa, coola och lite äldre killar ( scenariot var välbekant ).
Att en lördagskväll i en ålder av över 40 befinna sig på en fritidsgård var ganska surrealistiskt och att dessutom vara där för att lyssna på 70-tals punk spelandes av ett gäng "gubbar" fick mig nästan att känna mig som en mångubbe.
Fritidsgårdar trodde jag inte fanns längre...men de finns och ingenting har förändrats förutom att man numera behöver använda...
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar