Det var länge sedan...

...det hände, men idag var jag tvungen!
Abstinensen var vansinnigt svår att kontrollera och jag drogs liksom magneter mot "stället".
Normalt sett brukar jag inte hamna i jag-är-utan-sitsen, utan har alltid ett lager på golvet eller hyllan.
När det för drygt en vecka sen tog slut, blev tomt och ödsligt, försökte jag intala mig att jag klarar mig i tre veckor.
Mantran som;
Det ska gå!
Marie, du är stark!
Det handlar bara om en kort period!
har snurrat i huvudet dygnet runt.

Kapitulationen var svår, nederlaget hårt när jag fick inse idag att jag inte klarade av att stå emot.
Vid lunch tid drogs stegen sakta, oerhört långsamt mot alla de underbara, färggranna och dammiga runt hörnet.
Att lukten som strömmade mot mig stack i näsan och händernas skakningar ökade desto närmare jag kom, var inget som kunde hindra mig.
Länge stod jag några centimeter ifrån och tittade med stora nästan tårögda ögon, innan armarna höjdes, sträcktes fram och tog ett fast tag om första bästa...

...bok!!
Om två veckor är det bokrea och jag längtar alleles kolossalt mycket.
Tills vidare får jag hålla till godo med en/flera låneböcker.
Stackars, stackars mig...=)

/vink vink