En liten saga.

Det var en gång ( så börjar alla sagor ) en djungel. En vildvuxen yta där frid råder när kung Lejon är närvarande. Kung Lejon hade oftast svar ( kanske inte alltid bra svar men...) på allt om inte det upptagna larmet gått från omkringliggande områden.

En dag var Kung Lejon på besök hos andra likasinnande för att lägga upp planer, strategier eller bara dela på ett skrovmål. Så denna dag tog Vrålande Apan, Mallige Kobran och Spottande Laman kommandot. Medans Stilige Pantern och Gråa Musen i stillhet startade upp dagens arbete i det tysta. Flitiga Myran undvek skickligt den Retfulle Surikaten genom att följa efter Pantern och Musen.

Något försenat kom den Idisslande Giraffen till samlingspunkten kring den då slocknande elden. Fortfarande var Apan, Kobran och Laman kvar vid askan utan någon som helst tendens till att hålla lågorna vid liv, eftersom de var fullt upptagna med att försöka få den skenande, utspridda och förlänge sedan arbetande hjorden att ändra sina arbetsuppgifter till sin egen favör. Surikaten stod bredvid och fällde onödiga inpass och korkade ideer som inte hörde hemma i diskussionen idag, men som skulle ha passat bra under mötet för två veckor sedan.

Sist denna tidiga morgon ringlande den Kluvna Skallerormen in. När Skallerormen närmande sig klungan skingrades de fortare än en skrämd hjort med en geopard i hasorna, inte ville de att den kluvna tungan skulle få reda på att dagens agenda var ändrad.
Första halvan av dagen förlöpte precis som många andra med Kobra-bet, Ap-skrik och Surikat-snatter. Vid lunchtid dök även den Tilltufsade Gamen och den Dreglande Hyenan upp för att roffa från det dignande smörgåsbordet. Under måltiden försökte det Illavarslande Spökdjuret att trigga igång de blodtörstigaste, de mest utmattade och de bittra till revolution mot den frånvarande Kung Lejon.
Kluvna Skallerormen låg ihop rullad i ett hörn och omväxlande väste och dinglade med skallrorna utan att någon lyssnade.
När så den Klumpiga Elefanten dundrade in i cirkeln ringlade Skallerormen tyst men snabbt därifrån. Med hjälp av röksignaler till Kung Lejon försökte Skallerormen förvarna om ett blodigt upplopp men tyvärr kom varningen försent.
Kung Lejon var för gammal och långsam. Kung Lejon hade inte tillräckligt många lierade för att kunna stå emot den rasande hjorden, ledd av Spökdjuret.

Denna dag slutade med att Kung Lejon kapitulerade för den övriga flocken. Kobran, Apan och Spökdjuret var nöjda. Musen och Pantern mer försiktiga i sina utspel, för vem skulle nu ta över det så viktiga ledarskapet?
När så morgondagen grydde och det stora, mäktiga Grottlejonet smög in i morgonsamligen blev flocken stum. Ett ovårdat, hänsynslöst Grottlejon är inte att leka med. Musen blev ännu mera mus, Laman slutade spotta och Kobran började hugga mot sin egen svanstipp. Spökdjuret famlade i mörkret och Elefanten rev ner de sista stockarna som hindrade utomstående att ta plats kring den nu ständigt brinnande elden. Medans Gamen och Hyenan fortfarande är först till måltiderna och tar de största och läckraste bitarna, eftersom förståndet inte är större.

Den Kluvna Skallerormen rullar inte längre ihop sig som en boll i hörnet, utan slingrar sig snabbt och effektivt kring de andra. Tungans kluvenhet har blivit bredare, vassare och effektivare och nu återstår att se hur länge Grottlejonet kan hålla flocken i schack...