Föräldrarepresentant...hua!!

Att vara klassförälder är inget jag strävar efter, jag skriker inte högst för att verkligen vara säker på att få vara det. Om sanningen ska fram så avskyr jag att vara klassförälder…*lipar*

Nu har sonens alla ( näe inte alla, för alla föräldrar kommer aldrig på klassmöten ) bestämt att vi ska gå efter klasslistan och eftersom vi är bokstaven E blev vi gänget först. Mail gick ut till de övriga föräldrarna ( 10 st föräldrapar ) varav fyra svarade att de kunde tänka sig hjälpa till att ordna ett disco. Ett till mail gick ut till ( fortfarande alla 10 st föräldraparen ) att samling skulle ske hemma hos mig idag kl 19.00. Fyra svarade...hm...jaja, vi får försöka ordna något på sex stycken tänkte mamman som skickade mailen och jag! Personligen förvarnade jag mina tjejer på att de kanske kunde vara så snälla att hjälpa till...och självklart sa de ja! *kramisar till dom*

Idag kom - och 18.50 ringde det på dörren och en mamma kom, med fikabröd...mums!
Kl 19.00 ringde dörrklockan igen - och nu formligen exploderade det av föräldrar i hallen. Helt plötsligt var det 9 stycken föräldrar i min hall och jag fick sätta på mer kaffe i väldig fart. Jag jagade stolar, flyttade bordet från fönstret och tänkte "Herregud, var kommer alla föräldrar ifrån"
Efter några fjuttiga sekunder insåg jag att de övriga inte fattat att de skulle svara på mailen eller blev de helt enkelt bara nyfikna på hur vi bodde. För de första tio minutrarna gick åt till att svara på hur många rum, hur stor lägenheten är ( i kvadrat ) och varför vi har så stor lägenhet...som om de ska bry sig!!!

Det gick smidigt att planera, vi var överens hela tiden och mest eniga var vi om att de som smiter undan är grisar och att det suger att vara klassförälder. Men för våra ( egna ) barns skull fixar vi detta.
För övrigt går det ännu lättare att planera när det bara är fyra som pratar och två av dessa tyckte att ungarna själva ska fixa allt...oj oj!
Efter 45 minuter hade jag och första mamman strukturerat upp det hela ( oavsett vad de övriga egentligen tyckte ) och vi bokade en ny träff om 14 dagar ( återigen i mitt hem ). Då ska barnen vara med och planera men mest nyfiken är jag på hur många som då kommer eftersom de nu har sett hur vi bor...Sanningens stund!

Svenskar är ganska förutsägbara och fruktansvärt dåliga på att dölja vad de tycker. Det blev ganska många, långa och konstiga blickar på mannens alla svärd som pryder ( tycker han iallafall ) våra väggar...hihi.

Nu dags att ta kväll och ladda för morgondagen...

/vink vink