Trots semester har jag varit inne några timmar och jobbat, varför? När ska jag lära mig att inte försöka vara snäll. Besvikelsen blir större för varje gång, så nu får det vara nog, nu får det bära eller brista.
Tro mig, jag är inte oumbärlig. Jobbet går inte under utan mig!
Men ni vet hur det är...ibland är det lättare att göra sina arbetsuppgifter själv än att ta över efter andra. Så har jag alltid trott iallafall och förr har det varit så...men idag fick jag en smärre chock. Paniken kröp uppför ryggen.
Man brukar tala om att botten är nådd...nu undrar jag hur långt ner är botten?
Vi borde vara där nu.
Jag tröstar mig i soffan med popcorn, kaffe och ett mantra i huvudet; Jag har gjort så gott jag kan, jag har gjort så gott jag kan o s v.
Tänker också; vilken tur att jag har två och en halv vecka kvar på semester'n. Så nu gäller det att fokusera på ledighet, bra mat, motion, familj, vänner och mindfulness.
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar