...ett väntrum till en vårdcentral en lördag eftermiddag, då hettan har varat i tre veckor om inte mer och semestrar har pågått ungefär lika länge. Ett svalt, färglöst och tyst väntrum. På håll hör man små trippande steg, en dörr som öppnas och stängs, annars tyst mycket tyst.
Två barn, två tonåringar, ett äldre par, två pappor och två mammor sitter i samma rum och ändå är det tyst.
Tittar runt på de andra och givetvis undrar man varför de uppsöker läkare en lördag mitt under semester tider...Men man kan inte se sjukdomarna, förutom på det ena barnet som har en plåster lapp i närheten av ögat, det slår mig då att vad lite man kan se utanpå en människa. Hjärnan skenar iväg och barnet med lapp vid ögat har säkert blivit anfallet av en haj, en stor vit haj. Tonårsgrabben har säkert rabies och inom kort kommer han att anfalla oss allihop...om inte den ena mamman tar fram sin supersida och förvandlas till stålkvinnan.
Samtidigt som kaos utbryter springer Mel Gibson in, svettig, blodig men räddar oss allihop tillsammans med stålkvinnan...
Hm...inget händer och klockan går, efter 30 minuter är vi klara för att bege oss till närmaste apotek. Molnen börjar dra in över staden och det mest spännande som på riktigt kanske händer denna lördag, är om det blir lite åska.
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar