...tycker han själv i alla fall.
"Varför måste just jag ha sommarlov?"
"Vem ska lära mig vad livet går ut på?"
"Om det är kallt är det kallt, är det varmt är det varmt men vad är vädret mitt emellan?"
I morse var det inte en bra morgon för svar överhuvudtaget, då natten levt rövare och dagen för övrigt går i väntans tecken på goda nyheter.
Skuggorna från den sista tiden har som tur är blivit mindre och tystnaden är talande anser jag.
Men sonen ska få sitt "straff" när han kommer hem. En tur till stort köpcentrum för inhandling av present och kläder ( som han måste prova innan jag betalar )
*skrattar elakt*
Förmiddagen har jag ägnat åt att rensa bort möglig mat, fula hårstrån på benen och dålig energi. En promenad på 40 minuter med skön musik öronen tog lite på vaderna. Tvättmaskinerna snurrar för fullt, dammsugaren väntar i hallen och snart har jag hittat mig själv igen, vilket känns makalöst bra.
Allt stöd från väntat och oväntat håll har kortat av processen betydligt, för även om ensam är stark så är flera starkare...<3
*sneglar till och från bort mot huset på andra sidan Stockholmsvägen och väntar*
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar