...över mina tre barn som har sprungit, burit och fixat en flytt idag. Jag är den som sprungit minst i trappor och nog för att jag visste att det fanns enormt mycket girl-power i mina tjejer så är jag ändå imponerad. Även sonen visade en ny sida genom att springa sig svettig och med iver delta i något som förändrar ganska mycket för honom.
Ca 50 minuter tog det att bära ner hela bohaget tre trappor, och ca 40 minuter att bära upp allt på nästa ställe två trappor upp.
Att jag sedan fick ytterligare hjälp av bror med sällskap att få iväg den lilla gröna till Heby gjorde mig ännu mer tacksam. Och man kan köra vilse i en liten by, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på vägbeskrivningen jag hade ritat.
Skålen i Heby missade jag totalt och det gröna huset vet jag inte alls varför jag hade som riktmärke. Men vi kom både dit och hem så nu är det dags att slappna av med en liten persikocider, både för att fira att vi har fixat två flyttar på en halv vecka men även för att döva lite sorg.
Sorg över att nu är två barn utflugna, ska klara sig utan mamma och ta sig an vuxenlivet med allt vad det innebär.
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar