...men med ett leende på läpparna eller?!
Telefon köer med plågsam kling/klang musik där en stelbent röst ibland berättar att man inte avancerar alls kvalificerar sig definitivt som hat objekt...Idag flera gånger!
Gardinstänger har nästan utvecklats till fobi!
Kopieringsmaskiner som utför det man programmerar dom att göra och inte det man tänker att dom ska göra skapar svall vågor av hat!
De vanliga hat objekten som t ex försvunna pennor, störande samtal och trasiga gem blandat med disken som vuxna människor lämnar efter sig i en allmän matsal blir bagateller efter idag, så vad väntar i morgon?
Gårdagens idrottsgala ( och reprisen idag ) får verkligen en lat människa som mig att börja fundera.
Tänk att i fyra år träna flera gånger dagligen sju dagar i veckan, äta exakta mängder av kolhydrater, proteiner m m och inte ens sippa en droppe vin eller slicka på en ostbåge. Att alltid sova exakt rätt antal timmar o s v kanske bara för att få springa i tio sekunder, hoppa så långt man kan tre gånger eller simma femtio meter en gång.
Bäst var nog priset för bästa grupparbete ( laginsats ) som kanske vore något för alla företag att ta efter...
För hur det än är kan bara en vinna guld ( eller ett lag ) alla andra har misslyckats om man ska hårddra det hela.
Idrottsmänniskorna är verkligen några att se upp till. De offrar sig, svettas, sliter och har ont, riktigt ont ibland, men fortsätter kämpa, gneta och tuffa på mot målet.
En guldmedalj!!
Här kan vi tala om att gå in för sitt arbete, tycker jag!!
PS! Två alvedon i förebyggande tror jag blir bra, sedan dags för handboll...=)
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar