...men ibland händer!
Fick idag besök av en man som uppenbarligen hade ett jobb, alltså arbete att utföra och får lön varje månad men som inte hade ett dugg bråttom. Han pratade långsamt, alldeles för länge och helt otroligt ingående om varför han besökte oss, vad som skulle utföras och på vems uppdrag.
Han var helt befriad från stress, press och verkade ha enormt mycket tid till sitt befogande för onödigt surr och jag är förvånad över att det fortfarande finns sådana yrken...eller?
Väldigt störande är det i allafall när man själv inte har tid, höll på med annat eller helt enkelt inte behöver höra om saken!!
Jag avbröt flera gånger för att förklara att jag inte var chef, och var därmed utan befogenheter att svara, bestämma eller ens tycka något.
Efter varje gång jag avbröt började han om ( från början ) med sitt malande och berättande.
Till slut ( efter 20 minuter ) kom min boss och jag lotsade honom dit så fort att jag vrickade foten, slog i axeln i ett dörrhandtag och tappade nycklarna, men det var det värt...hehehe
Hur länge de pratade med varandra har jag ingen aning om.
Eftermiddagen har jag tillbringat i stora glashuset vid klockan ( slapp Fort Knox denna gång ) men inte blev jag klokare för det. Inte ett dugg!
Alla ärenden ska dras i långbänk, ingen förstår något och när tiden för mötet är slut läggs locket på igen.
Om man ska leda och fördela arbete till andra borde man väl rimligtvis ha någon insikt i vad det är för jobb som ska utföras, lite om vad det innebär och framförallt historiken bakom varför det är som det är nu...eller?
Nu laddar vi om för annat innan hockey...mmm
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar