Ger upp nu! Går hem nu!

Idag kom så dagen, ge-upp-dagen, ibland trycker sig dessa dagar mellan alla måste-fixa-det och ska-hinna-allt-dagar.
Halsen har kliat i snart två veckor, lederna smärtar ( inte mycket men lite ) och bomullen i huvudet är konstant. Så nu bestämde jag att ge-upp-dagen var här och så åkte jag hem.
Tänker nu vila, äta gott ( lite chips eller sushi kanske ) och sova så mycket det bara går så att jag kan åka "hem" på lördag som jag verkligen har sett fram emot.
För att fortsätta äta alvedon, halstabletter och gå med värmekudden runt mig "bara" för att orka jobba och sedan däcka totalt till helgen, blir inte jag gladare av och dessutom känns det inte okej...

Hinner bara hem så ringer telefonen;
- Hallå, säger jag slött.
- Hej jag ringer på uppdrag av Tele2, börjar en speedad röst.
Jag avbryter; - Nej tack, ni ringde i förgår, förra veckan och veckan före det och jag är inte intresserad!!
- Vänta med att lägga på luren och låt mig förklara; säger rösten i en enorm hastighet. Jag tror inte vi har ringt om just detta erbjudande för det är helt nytt denna vecka.
Jag avbryter igen; Nej tack, det spelar ingen roll om ni har nya erbjudanden varje vecka för jag är Inte ( med betoning här på Inte ) intresserad!
- Men vänta snälla låt mig få berätta, ber nu rösten nästan lite sorgset.
- Jag sa Nej ( med betoning på Nej ), svarar jag barskt och fortsätter; - Jag skiter i om du får provision på ord du hinner säga, samtal du hinner ringer eller om du jobbar gratis. Ett Nej är ett Nej i alla lägen fattar du, skriker jag nu hysteriskt.
- Okej då men jag har ett bra erbjudande på mobilt bredband, säger rösten trött.
- Jag skiter i vad du har eller inte har eller vill eller inte vill, ryter jag mycket irriterat.
Varpå jag slänger på luren ( vilket man inte gör längre egentligen, utan man trycker på knappen och ibland saknar jag effekten av slängandet ) och lägger mig i sängen.

Det är nu jag börjar fundera på om:
Överreagerade jag?
Ja, troligtvis!
Bryr jag mig?
Nä, inte idag!