...oroade man sig att de skulle ramla, skära sig eller bli allvarligt sjuka.
Under skolåren var man bekymrad över deras betyg, felaktiga vänner och kidnappning.
Nu är två tredjedelar av barnen vuxna och man oroar sig fortfarande för allt ovanstående och dessutom för jobb, ekonomi och långresor på väg, med flyg och tåg.
Ja, allt är farligt!! I allafall för mina barn...hehe...
Den lilla pricken på det lilla benet när de var bebisar som man kunde ligga sömnlös för innan man fick prata med doktor ( helst en överläkare ) om, känns numera ganska töntigt.
Idag handlar det om total uppdatering på radio, tv och alla internetsidor man kan komma på som informerar om väderlek eller trafikstörningar när de ska åka långt.
Eller larviga, töntiga och inte alls genomskinliga SMS om allt utom det man vill fråga när de ränner på krogen ( eller ser en bio, en vanlig vardag ).
När man till och med börjar klippa ut artikel efter artikel om "jobb att satsa på i framtiden" och "ekonomiska kriser i världen" för att lägga lite strategiskt överallt i boende, då kanske det är dags att inse att man har gått för långt...*asg*
Hur det än är...så har jag börjat förstå att det ligger något i - Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer!
Och att från den dagen mina gullungar föddes skapades också en livslång oro, evigt vankande och såklart massor av glädjeämnen!
Snart är mellanbarnet hemma från sin resa till annan ort - jag landar i soffan för långsamma utandningar, så hjärtat lugnar ner sig ( till nästa gång ).
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar