...jag är inte ensam om att heta Marie! Vi är ganska många fler...men lite smickrad blev jag! En av alla mina namnar ( heter det så? ) hade iallafall änglavakt igår och det känns skönt!
Livet är väldigt skört och livet kan ta slut på en sekund, något att fundera på bland.
Dagen idag bjöd annars på en rolig överraskning i form av ett nu för tiden ovanligt lunch besök. Överraskningar gillar jag inte egentligen, men dagens var mycket mysig och jag kan tänka mig en repris!
En annan överraskning ( också i form av besök ) var mindre trevlig, men jag lyckades undvika den riktigt smidigt för att vara jag...*slår mig för bröstet*
Annars har jag idag sysselsatt mig med en lokal enkät undersökning och det var svårare än jag hade väntat mig. Att ställa en enda fråga där några skulle svara med enstaka ord visade sig vara en omöjlig uppgift. De flesta människor oavsett ålder är mycket måna om varför de ska ska svara och i vilket syfte frågan ställs...
På slutet fick det därför bli lite improvisation och "vanliga" samtal, där frågan ställdes i olika meningar...
Resultat redovisas senare för berörda individer!!
Nu väntar en kväll med härligt skitsnack och skratt, där det i slutet handlar om att jag inte är eller var tokig! Bara lite vanligt galen!
I morgon är det dags för utbildning - en utbildning som jag för ovanlighetens skull har längtat efter.
/vink vink
tisdag 30 november 2010
måndag 29 november 2010
Ibland avskyr jag...
...att ha rätt!!!
Idag var det dags för andra mötet inför sonens disco. För två veckor sedan hade vi första och då drällde det in föräldrar som inte sagt att de skulle komma. Till idag skulle barnen vara med och planera...men vad hände!?!?
Endast föräldrar till fem barn kom och två barn...
Förra gången misstänkte jag att några kom av ren nyfikenhet, och visst var det så. Det blev ganska tydligt idag när hälften ( de nyfikna mammorna ) inte kom, tråkigt nog får inte de barnen göra sin röst hörd heller!
Summeringen blev att vi som samlades idag har bestämt allt och disco blir det iallafall. Riktigt trevligt var det som ett extra plus.
För övrigt var arbetsdagen rörig och nu är jag trött som en elefant!
Man ska inte tjata om vädret, för det styr vi inte över, men kylan är inte kul! Det knakar i bilen, bildas istappar i öronen och mobilen hänger sig...och det är kallt kallt kallt!!!
/vink vink
Idag var det dags för andra mötet inför sonens disco. För två veckor sedan hade vi första och då drällde det in föräldrar som inte sagt att de skulle komma. Till idag skulle barnen vara med och planera...men vad hände!?!?
Endast föräldrar till fem barn kom och två barn...
Förra gången misstänkte jag att några kom av ren nyfikenhet, och visst var det så. Det blev ganska tydligt idag när hälften ( de nyfikna mammorna ) inte kom, tråkigt nog får inte de barnen göra sin röst hörd heller!
Summeringen blev att vi som samlades idag har bestämt allt och disco blir det iallafall. Riktigt trevligt var det som ett extra plus.
För övrigt var arbetsdagen rörig och nu är jag trött som en elefant!
Man ska inte tjata om vädret, för det styr vi inte över, men kylan är inte kul! Det knakar i bilen, bildas istappar i öronen och mobilen hänger sig...och det är kallt kallt kallt!!!
/vink vink
söndag 28 november 2010
Saffran...
...tycker vi inte om!
Men adventsfika måste man ha ändå, så idag tänkte jag att jag gör lussebullar utan saffran men med vit chocklad.
När degen var jäst ( överjäst, eftersom jag skjutsade mannen ) och jag började kavla kom jag på att jag aldrig bakat lussebullar...så hur gör man kringlorna?
Jag fortsatte kavla, sedan kladdade jag på smält vit chocklad och började snurra, vika och krångla. Herregud, vad chockladen rann....
När jag hade en fjärdedels deg kvar var den vita chockladen ( och tålamodet ) slut. Hade lite vanlig ljus blockchocklad som jag smälte ( i micro, såklart ) som jag smetade på den sista utkavlade degen. Rullade ihop och skar.
In i ugnen på improviserad tid och temperatur...
Så nu tänder vi första ljuset och fikar!
/vink vink
Men adventsfika måste man ha ändå, så idag tänkte jag att jag gör lussebullar utan saffran men med vit chocklad.
När degen var jäst ( överjäst, eftersom jag skjutsade mannen ) och jag började kavla kom jag på att jag aldrig bakat lussebullar...så hur gör man kringlorna?
Jag fortsatte kavla, sedan kladdade jag på smält vit chocklad och började snurra, vika och krångla. Herregud, vad chockladen rann....
När jag hade en fjärdedels deg kvar var den vita chockladen ( och tålamodet ) slut. Hade lite vanlig ljus blockchocklad som jag smälte ( i micro, såklart ) som jag smetade på den sista utkavlade degen. Rullade ihop och skar.
In i ugnen på improviserad tid och temperatur...
Så nu tänder vi första ljuset och fikar!
/vink vink
lördag 27 november 2010
Överlevde...
...en hel timme på stan ( knappt ). Inne på IGOR var det galet med musikunderhållning, tv-inspelning och motorcyklar men det var bara att stå ut eftersom det enda jag egentligen skulle ha fanns på Panduro.
Jag skulle också köpa med strumpbyxor till dotter och insåg riktigt fort att det är en hel vetenskap att köpa rätt strumpor...I morgon får jag veta om det blev rätt ( hoppas jag kan sova ändå ).
Angående SJ var de bara 40 minuter försenade ( om man skulle åt rätt håll ) annars var det ca 3 timmar. Inte en enda personal att fråga fanns att tillgå så det är tur att alla resenärer vet så mycket ( olika saker ).
Ljusstakarna, julgardiner och lite annat pynt är nu framtaget, så det är bara att invänta mys-faktor.
Kanske lite glögg eller brasa...vem vet!
/vink vink
Jag skulle också köpa med strumpbyxor till dotter och insåg riktigt fort att det är en hel vetenskap att köpa rätt strumpor...I morgon får jag veta om det blev rätt ( hoppas jag kan sova ändå ).
Angående SJ var de bara 40 minuter försenade ( om man skulle åt rätt håll ) annars var det ca 3 timmar. Inte en enda personal att fråga fanns att tillgå så det är tur att alla resenärer vet så mycket ( olika saker ).
Ljusstakarna, julgardiner och lite annat pynt är nu framtaget, så det är bara att invänta mys-faktor.
Kanske lite glögg eller brasa...vem vet!
/vink vink
Jaha...
...dags att bege sig in mot centrum idag då! *ryser lite* Jag har lite fobi mot "att-gå-på-stan" men nu ska det ske, förhoppningsvis för sista gången detta året.
Jag bunkrar kroppen med koffein, tobak och enormt tålamod. Funderar även på om mössa med hål för ögonen vore ett alternativ, men inser att halsduk över näsan och vantar får duga.
*suckar tungt*
Denna helgen tycker jag också att det är underbart att SJ finns, även om det vore härligt med lite bättre avgångstider...och jäklar om de strular på grund av snö. *formulerar bombhot i huvudet*
Oj oj, nu är det dags...*skakar av mig obehaget*
/vink vink
Jag bunkrar kroppen med koffein, tobak och enormt tålamod. Funderar även på om mössa med hål för ögonen vore ett alternativ, men inser att halsduk över näsan och vantar får duga.
*suckar tungt*
Denna helgen tycker jag också att det är underbart att SJ finns, även om det vore härligt med lite bättre avgångstider...och jäklar om de strular på grund av snö. *formulerar bombhot i huvudet*
Oj oj, nu är det dags...*skakar av mig obehaget*
/vink vink
fredag 26 november 2010
Ibland är det lätt...
...att be om ursäkt, men kanske svårare att se till att det inte upprepas.
U-samtal i skolan idag på min begäran eftersom saker inte fungerar för sonen. Fröken sitter med en stor pärm med papper, måluppfyllelseblankett och nyvässad penna.
Kommunikationen ska bli bättre och informationen komma oftare, helst på mail...
Kontrakt skrivet på detta...!
Sitter ändå här med tvivel i huvudet...för visst är det lätt att lova, skriva ner vad som ska göras och med alla fina adjektiv man just då kan komma på. Men kommer det att fullföljas??
Tycker bara att det är så tråkigt med nutidens individuella skola, som grundar sig på att alla är lika, att alla klarar samma saker och att alla jobbar lika.
För vår son vill gå till skolan, han vill lära sig och han tycker om rutiner.
Så nu sitter jag och hoppas på att mellanstadiet inte ska ta denna vilja ifrån honom, eller trycka ner längtan efter kunskap.
Roligaste A ringde idag med positivt besked, vilket var underbart. Nu hoppas vi på snabb rehabilitering för ännu kvickare återgång till arbete, skratt och bus. Kämpa vidare det sista...jag hejar på dig!
Vissa dricker kaffe, andra smuttar på vin och några unnar sig champagne...själv har jag iallafall inhandlat glöggen ( utan alkohol ) till söndagens adventsfika.
/vink vink
U-samtal i skolan idag på min begäran eftersom saker inte fungerar för sonen. Fröken sitter med en stor pärm med papper, måluppfyllelseblankett och nyvässad penna.
Kommunikationen ska bli bättre och informationen komma oftare, helst på mail...
Kontrakt skrivet på detta...!
Sitter ändå här med tvivel i huvudet...för visst är det lätt att lova, skriva ner vad som ska göras och med alla fina adjektiv man just då kan komma på. Men kommer det att fullföljas??
Tycker bara att det är så tråkigt med nutidens individuella skola, som grundar sig på att alla är lika, att alla klarar samma saker och att alla jobbar lika.
För vår son vill gå till skolan, han vill lära sig och han tycker om rutiner.
Så nu sitter jag och hoppas på att mellanstadiet inte ska ta denna vilja ifrån honom, eller trycka ner längtan efter kunskap.
Roligaste A ringde idag med positivt besked, vilket var underbart. Nu hoppas vi på snabb rehabilitering för ännu kvickare återgång till arbete, skratt och bus. Kämpa vidare det sista...jag hejar på dig!
Vissa dricker kaffe, andra smuttar på vin och några unnar sig champagne...själv har jag iallafall inhandlat glöggen ( utan alkohol ) till söndagens adventsfika.
/vink vink
torsdag 25 november 2010
Vad har hänt?
Handlade i tisdags, kompletterade i onsdags och var ändå tvungen att åka till ICA idag igen...Kanske det vore bra att skriva inköpslista, ta med den till affären och sist men inte minst titta/läsa på den innan jag betalar och åker hem. För väl hemma igen ( idag/nu ) insåg jag att jag glömt köpa några saker iallafall...Var har mitt minne tagit vägen? Någon som har lånat?
Vissa dagar är det svårt att veta var jag ska lägga min lojalitet, ska man följa det hjärtat hamrar? Eller det förnuftet viskar? Kanske magens bubblor är viktigast? Ibland behöver man tulla lite på reglerna för att helheten ska må bra, så det valde jag idag ( tror jag ).
På söndag ska det pyntas...lite lagom...så det finns lite att plocka med ända fram till lucia. Nästa vecka blir det full fart både hemma och borta. Allt från disco-planering ( igen ) till marknadsundersökning ( oj oj ) och mitt i allt ska ett julbord och en utbildning klämmas in. *trött redan*
De sista veckorna har jag haft extrema mardrömmar, vansinnigt levande och fruktansvärt otäcka. Har vaknat av att hjärtat slagit frivolter och så rädd att jag knappt vågat somna om. Så ikväll ska jag prova en ny insomningsmetod. *håll tummarna*
/vink vink
Vissa dagar är det svårt att veta var jag ska lägga min lojalitet, ska man följa det hjärtat hamrar? Eller det förnuftet viskar? Kanske magens bubblor är viktigast? Ibland behöver man tulla lite på reglerna för att helheten ska må bra, så det valde jag idag ( tror jag ).
På söndag ska det pyntas...lite lagom...så det finns lite att plocka med ända fram till lucia. Nästa vecka blir det full fart både hemma och borta. Allt från disco-planering ( igen ) till marknadsundersökning ( oj oj ) och mitt i allt ska ett julbord och en utbildning klämmas in. *trött redan*
De sista veckorna har jag haft extrema mardrömmar, vansinnigt levande och fruktansvärt otäcka. Har vaknat av att hjärtat slagit frivolter och så rädd att jag knappt vågat somna om. Så ikväll ska jag prova en ny insomningsmetod. *håll tummarna*
/vink vink
onsdag 24 november 2010
Angående rökning...
...så är inte det bra. Absolut inte hälsosamt. Ganska dyrt. Kostar tid. Egentligen onödigt och alla rökare vet om det ( ja, alla andra också ).
Men hjälper förbud?
Härom kvällen på nyheterna visades en färsk, unik och ( för mig ) intressant undersökning angående ungdomar och rökning. För första gången på väldigt många år ökar rökning bland tonåringar och detta trots ( eller på grund av ) åldersgräns på inköp av tobak.
Jag har alltid, kommer alltid att tro eller tycka att alla förbud blir spännande att bryta mot. Faktiskt oavsett ålder...
På skolgårdarna idag ( och tidigare ) blir det en sport eller ren prestige att kunna skaffa tobak med eller utan giltigt ID.
En 10 åring kan idag skaffa cigg, snus och även alkohol hur lätt som helst.
Det blir t o m en tävling att hitta gömstället där man kan stå och hittar man ett ställe med tak har man helt klart vunnit. Och ställen att röka på hittar en rökare alltid!!!
Så efter att ha funderat en stund - så fortsätter jag smyga, fnissa och ta ett bloss även på arbetstid. Är ni med eller mot??
/vink vink
Men hjälper förbud?
Härom kvällen på nyheterna visades en färsk, unik och ( för mig ) intressant undersökning angående ungdomar och rökning. För första gången på väldigt många år ökar rökning bland tonåringar och detta trots ( eller på grund av ) åldersgräns på inköp av tobak.
Jag har alltid, kommer alltid att tro eller tycka att alla förbud blir spännande att bryta mot. Faktiskt oavsett ålder...
På skolgårdarna idag ( och tidigare ) blir det en sport eller ren prestige att kunna skaffa tobak med eller utan giltigt ID.
En 10 åring kan idag skaffa cigg, snus och även alkohol hur lätt som helst.
Det blir t o m en tävling att hitta gömstället där man kan stå och hittar man ett ställe med tak har man helt klart vunnit. Och ställen att röka på hittar en rökare alltid!!!
Så efter att ha funderat en stund - så fortsätter jag smyga, fnissa och ta ett bloss även på arbetstid. Är ni med eller mot??
/vink vink
Kallt som f---n....
...är det ute. Inte gradmässigt men vindmässigt. Kylan går genom märg och ben, att tina upp är en omöjlighet!! Hua, vad jag inte tycker om detta väder!!
Idag har det handlat om;
cyklar
rökning
ringlekar
befintliga rum
Verkligen världsliga ting alltså, riktiga I-lands problem och helt oseriöst tycker jag. Därför tänker jag nu åka och köpa chips!
Här nedan följer en bild på en stol i ett väntrum i en stad i ett land...o s v!
/vink vink
Idag har det handlat om;
cyklar
rökning
ringlekar
befintliga rum
Verkligen världsliga ting alltså, riktiga I-lands problem och helt oseriöst tycker jag. Därför tänker jag nu åka och köpa chips!
Här nedan följer en bild på en stol i ett väntrum i en stad i ett land...o s v!
/vink vink
tisdag 23 november 2010
Oväder...
...såklart när ena dottern ska sitta på buss från huvudstaden mitt i natten. *blänger mot himlen och undrar varför just inatt?* Tyckte radion just sa; att lastbilar har hamnat i diket kring Bålsta på grund av blåst och halka...!? Så nu måtte väl någon sanda, salta eller bygga kupoler runt vägarna när mitt barn ska åka där inatt? *hytter med näven både uppåt och nedåt*
Det blir en lång natt utan sömn...
Har idag gjort iakttagelsen att folktandvården har bättre, säkrare och klokare rutiner är skolvärlden, vilket känns lite konstigt. Min son kan alltså känna sig lugnare av att gå till tandläkare, tandhygienist eller liknande än att gå till klassrummet och möta fröken...verkligen knäppt!
För ganska många år sedan skrev vi/jag ett "avtal" med folktandvården som även förde in det i hans journal. Helt klart idag är att de läser på innan varje patient och följer det som står där...skolan däremot kan inte svara på mail, lyfta en telefonlur eller prata ordentligt. *förbannad*
Sonens tandläkarbesök idag gick alltså galant ( förrutom att mamma/jag satt på en stol i hörnet med frossa, kramp och svettningar på grund av ljud, ljus och lukt )
Dessutom har jag lyckats få till ett möte med sonens fröken, rektor och specialpedagog redan på fredag ( hoppas bara ilskan lagt sig till dess, för deras skull ). *befinner mig på krigsstigen*
Oj oj...nu ska datorn optimera sig, bäst att spara och stänga ner ( även om jag inte vet vad det betyder, är det bäst att lyda )
/vink vink
Det blir en lång natt utan sömn...
Har idag gjort iakttagelsen att folktandvården har bättre, säkrare och klokare rutiner är skolvärlden, vilket känns lite konstigt. Min son kan alltså känna sig lugnare av att gå till tandläkare, tandhygienist eller liknande än att gå till klassrummet och möta fröken...verkligen knäppt!
För ganska många år sedan skrev vi/jag ett "avtal" med folktandvården som även förde in det i hans journal. Helt klart idag är att de läser på innan varje patient och följer det som står där...skolan däremot kan inte svara på mail, lyfta en telefonlur eller prata ordentligt. *förbannad*
Sonens tandläkarbesök idag gick alltså galant ( förrutom att mamma/jag satt på en stol i hörnet med frossa, kramp och svettningar på grund av ljud, ljus och lukt )
Dessutom har jag lyckats få till ett möte med sonens fröken, rektor och specialpedagog redan på fredag ( hoppas bara ilskan lagt sig till dess, för deras skull ). *befinner mig på krigsstigen*
Oj oj...nu ska datorn optimera sig, bäst att spara och stänga ner ( även om jag inte vet vad det betyder, är det bäst att lyda )
/vink vink
måndag 22 november 2010
Full fart nu då...
...ska bara andas lite vid köksbordet! Med kaffe och dator så klart!
Tänk vilka högar med reklam som numera dimper ner i brevlådan, kan det ha med den annalkande julen att göra? När det blir för mycket reklam orkar jag inte ens ögna igenom den, utan kastar den direkt tillsammans med en svordom eller två. Normalt tycker jag om att bläddra i reklamen, men när stapeln är högre än 15 cm ger jag upp. Mina julklappar är fixade ( i huvudet ) och jag tänker inte lägga flera hundra kronor på bensin bara för att spara 20 kr på någon grej bara för att den är billigast i affären som jag aldrig handlar i annars...
Jag vet att en del åker runt till ganska många olika butiker, stormarknader och ibland andra städer bara för att "spara" 20 kr, 50 kr eller 100 kr...men bensin, parkering och underhåll av bilen kostar också!
Små plastskedar är bra vid utflykter...
Dags nu för mat innan trumlektion och andra pysselmåsten idag.
/vink vink
Tänk vilka högar med reklam som numera dimper ner i brevlådan, kan det ha med den annalkande julen att göra? När det blir för mycket reklam orkar jag inte ens ögna igenom den, utan kastar den direkt tillsammans med en svordom eller två. Normalt tycker jag om att bläddra i reklamen, men när stapeln är högre än 15 cm ger jag upp. Mina julklappar är fixade ( i huvudet ) och jag tänker inte lägga flera hundra kronor på bensin bara för att spara 20 kr på någon grej bara för att den är billigast i affären som jag aldrig handlar i annars...
Jag vet att en del åker runt till ganska många olika butiker, stormarknader och ibland andra städer bara för att "spara" 20 kr, 50 kr eller 100 kr...men bensin, parkering och underhåll av bilen kostar också!
Små plastskedar är bra vid utflykter...
Dags nu för mat innan trumlektion och andra pysselmåsten idag.
/vink vink
söndag 21 november 2010
Idag blev det inte mycket gjort!
Åh...tänk vad skönt det var. Eller om man har städat sonens rum, tvättat tre maskiner kläder och lagat mat med efterföljande disk kanske det inte räknas som att inte göra något...;)
En mumsig skaldjurslasagne blev det till söndagsmiddag med lite mozzarellaost, tomater i citronolivolja och havssalt...
Först tar man fram de färska plattorna ( för de andra blir ofta brända och stenhårda ) och lägger på bänken, bordet eller golvet om det är rent! Lite klurigt kan det vara att rulla ut, men med ett söndags tålamod går det bra.
I en grön bunke ( måste vara grön ) blandar man egenskalade räkor ( de stora ), kräftstjärtar ( också skalade ) och krabbkött ( från konservburk ). Tänk på att om skalet är kvar finns det risk för att ett tandläkarbesök inom kort behöver göras.
Sist gör man en becamelsås eller stuvning ( eftersom det är samma sak ). Blanda hur ni vill i långpanna, pajform eller direkt på tallrikar...I ugnen kan den stå allt från 20 minuter till en timme på gradantal som ni själva väljer. Allt beroende på hur knaprigt eller rått man önskar. Matlagning bör/ska ske på en höft...;)
Snart dags för tv ( igen ) , lite kaffe och förmodligen lite glass. Eller chokladsås med lite glass kanske. Himmel vad svårt det var idag och stava till choklad...
/vink vink
En mumsig skaldjurslasagne blev det till söndagsmiddag med lite mozzarellaost, tomater i citronolivolja och havssalt...
Först tar man fram de färska plattorna ( för de andra blir ofta brända och stenhårda ) och lägger på bänken, bordet eller golvet om det är rent! Lite klurigt kan det vara att rulla ut, men med ett söndags tålamod går det bra.
I en grön bunke ( måste vara grön ) blandar man egenskalade räkor ( de stora ), kräftstjärtar ( också skalade ) och krabbkött ( från konservburk ). Tänk på att om skalet är kvar finns det risk för att ett tandläkarbesök inom kort behöver göras.
Sist gör man en becamelsås eller stuvning ( eftersom det är samma sak ). Blanda hur ni vill i långpanna, pajform eller direkt på tallrikar...I ugnen kan den stå allt från 20 minuter till en timme på gradantal som ni själva väljer. Allt beroende på hur knaprigt eller rått man önskar. Matlagning bör/ska ske på en höft...;)
Snart dags för tv ( igen ) , lite kaffe och förmodligen lite glass. Eller chokladsås med lite glass kanske. Himmel vad svårt det var idag och stava till choklad...
/vink vink
En mycket bra sak...
...med vintern är att helgerna kan fyllas med sport på tv. Det är skönt att efter frukost ( som hos oss är mer som en lunch ) krypa tillbaka till soffan och titta på vinteridrotter. Så idag får det bli så...Mysdress hela dagen, ingen mascara och tovigt hår.
Om en vecka är det första advent, mossan är inköpt! När man passerat första advent går det fort till jul, nyår och sedan vänder det. Ljuset kommer och våren nalkas!
Några julklappar är redan inköpta och listan för resten är klar ( bara att åka till de aktuella affärerna ).
Sitter och funderar på om någon/några skulle vara intresserade av att komma på lite adventsfika på söndag?
Just nu leder Sverige sträcka tre...
/vink vink
Om en vecka är det första advent, mossan är inköpt! När man passerat första advent går det fort till jul, nyår och sedan vänder det. Ljuset kommer och våren nalkas!
Några julklappar är redan inköpta och listan för resten är klar ( bara att åka till de aktuella affärerna ).
Sitter och funderar på om någon/några skulle vara intresserade av att komma på lite adventsfika på söndag?
Just nu leder Sverige sträcka tre...
/vink vink
lördag 20 november 2010
Tänk vad...
...ont det kan göra i ett mamma-hjärta när det händer jobbiga, svåra och tuffa saker för ens barn. Klumpen i magen, värken i huvudet och frustrationen över att inte alltid kunna ta bort det jobbiga finns där länge. När barnen är små räcker det oftast med en kram, ett blås och det lilla bamseplåstret. Men barnen växer upp och problemen blir större än ett skrapat knä eller trasig docka och det hjälper inte längre med "såja, såja ska vi spela ett spel istället".
Problemen är ofta av sådan karaktär att det går över eller det finns fler utvägar, men alla vet vi hur trist det är att höra klyschorna som vi alla kan...Ändå är det enda man kan säga! Kramar fungerar hur "gamla" ens barn än är, vilket är skönt. Att finnas där, lyssna och framförallt att man litar på barnen brukar på sikt hjälpa till.
Idag är det lördag och handling står på schemat, lite fix med bilen och trasigt cykellås för mannen. Kanske man orkar springa lite med snabeldraken också, men bara kanske.
Lite vin till kvällen ( för här räcker en flaska till två kvällar på två personer ) och brasan som inte blev tänd igår kanske tänds ikväll...hihi.
*blänger ut genom fönstret* Vill inte gå ut när det snöar och blåser, men godis till kvällen vill jag ha...så på med vinterkläderna bara!
/vink vink
Problemen är ofta av sådan karaktär att det går över eller det finns fler utvägar, men alla vet vi hur trist det är att höra klyschorna som vi alla kan...Ändå är det enda man kan säga! Kramar fungerar hur "gamla" ens barn än är, vilket är skönt. Att finnas där, lyssna och framförallt att man litar på barnen brukar på sikt hjälpa till.
Idag är det lördag och handling står på schemat, lite fix med bilen och trasigt cykellås för mannen. Kanske man orkar springa lite med snabeldraken också, men bara kanske.
Lite vin till kvällen ( för här räcker en flaska till två kvällar på två personer ) och brasan som inte blev tänd igår kanske tänds ikväll...hihi.
*blänger ut genom fönstret* Vill inte gå ut när det snöar och blåser, men godis till kvällen vill jag ha...så på med vinterkläderna bara!
/vink vink
fredag 19 november 2010
Konstiga paralleller...
...och andra kommentarer börja ta plats i korridorerna. Åh, som jag har längtat efter dom!! Vill ha mer av den varan och helst ska de fram till stationen också.
Kanske det fungerar att hålla i och hålla ut? Ja, jag tror jag håller fast ett tag till...
I tysthet och ensamhet får man mycket gjort, vilket är bra, men lite gråtrist också. Dagens skratt levererades utifrån gånger tre, så dagen blev uthärdlig. Annars är det prioritering som står högst på listan, tätt följd av "knipa-igen-munnen" strategin och på god tredje plats gå-omväg-och-slipp-se taktiken.
För övrigt är det skönt med fredag, mannen är hemkommen och vattengymnastik står på agendan. Färdigköpt mat, glass och ett glas rött...kanske brasan blir tänd ikväll!
Tänk vad underbart det är med en familj. Mannen har valt mig, jag har valt mannen och barnen får helt enkelt acceptera sin mor...hahaha...för de har lite svårt att välja.
Fredag betyder också att jobb-väskan kan ställas undan, att jag har två sovmorgnar framför mig och huvudet kan tömmas, vilket jag tycker är fantastiskt!
Denna väska passar utomordentligt bra denna helg...och jag kallar den för dödskalledansen-väskan, och det får man/ni/jag tolka som det känns bäst för var och en!!
/vink vink
Kanske det fungerar att hålla i och hålla ut? Ja, jag tror jag håller fast ett tag till...
I tysthet och ensamhet får man mycket gjort, vilket är bra, men lite gråtrist också. Dagens skratt levererades utifrån gånger tre, så dagen blev uthärdlig. Annars är det prioritering som står högst på listan, tätt följd av "knipa-igen-munnen" strategin och på god tredje plats gå-omväg-och-slipp-se taktiken.
För övrigt är det skönt med fredag, mannen är hemkommen och vattengymnastik står på agendan. Färdigköpt mat, glass och ett glas rött...kanske brasan blir tänd ikväll!
Tänk vad underbart det är med en familj. Mannen har valt mig, jag har valt mannen och barnen får helt enkelt acceptera sin mor...hahaha...för de har lite svårt att välja.
Fredag betyder också att jobb-väskan kan ställas undan, att jag har två sovmorgnar framför mig och huvudet kan tömmas, vilket jag tycker är fantastiskt!
Denna väska passar utomordentligt bra denna helg...och jag kallar den för dödskalledansen-väskan, och det får man/ni/jag tolka som det känns bäst för var och en!!
/vink vink
torsdag 18 november 2010
Händelsefattig dag...
...på ett sätt och på ett annat sätt väldigt händelserik!
Om två personer ( som känner varandra bra eller ytligt, spelar ingen roll ) möts...Vem ska då hälsa först?
Ska man försöka komma ihåg att turas om, vilket kan bli jobbigt om man hälsar på väldigt många. Eller hälsar man själv först på måndagar, så får andra hälsa först på tisdagar ända fram till söndag då hälsar man inte på någon...
För övrigt var dagen idag ganska ensam och då hinner man tänka en del...
Kan man till exempel säga ordet "kräver" i en mening samtidigt som man ler? Njae, jag skulle hellre vilja använda ordet "önskar" då.
Att kräva något med ett leende är nästan som ett hot, lite som djuren. När de visar tänderna betyder det hotfullhet.
Tackar som frågar; Jag mår nästan bra och jag fikar gärna tillsammans. *ler ironiskt under lugg*
Ikväll är det sonens och mitt favorit program, det ser vi fram emot. Så nu är det dags för middag ( lite bättre än gårdagen ), sedan disk och tvätt innan soffan ropar!!
/vink vink
Om två personer ( som känner varandra bra eller ytligt, spelar ingen roll ) möts...Vem ska då hälsa först?
Ska man försöka komma ihåg att turas om, vilket kan bli jobbigt om man hälsar på väldigt många. Eller hälsar man själv först på måndagar, så får andra hälsa först på tisdagar ända fram till söndag då hälsar man inte på någon...
För övrigt var dagen idag ganska ensam och då hinner man tänka en del...
Kan man till exempel säga ordet "kräver" i en mening samtidigt som man ler? Njae, jag skulle hellre vilja använda ordet "önskar" då.
Att kräva något med ett leende är nästan som ett hot, lite som djuren. När de visar tänderna betyder det hotfullhet.
Tackar som frågar; Jag mår nästan bra och jag fikar gärna tillsammans. *ler ironiskt under lugg*
Ikväll är det sonens och mitt favorit program, det ser vi fram emot. Så nu är det dags för middag ( lite bättre än gårdagen ), sedan disk och tvätt innan soffan ropar!!
/vink vink
onsdag 17 november 2010
Näe...
...vet ni vad!
Igår kväll var mycket trevligt, maten var utsökt god ( vilket alla verkar ha tyckt ) och servicen var lagom.
Det är så annorlunda att träffas privat, många har umgåtts i många år och vissa är nya för året. Man skrattar och berättar saker om vartannat för varandra.
Jag kom hem i perfekt tid tack vare en mycket snäll E med man som gav mig lift...nästan upp för trapporna...*ler tacksamt*
Som sagt en otroligt bra kväll och sömnen infann sig så småningom också.
Ingen alkohol förtäring = inget tungt huvud...
I säng i lagom tid = inte tröttare än alltid annars...
Så det verkade lovande för en bra dag...Men oj oj vad jag lurade mig själv.
Dimman i morse underlättade inte direkt för sonen och mig, utan det blev en sen ankomst till jobbet, vilket i normal fallet inte spelar någon större roll.
Men idag var normal fallet borta kanske sjukskriven, trött eller bara frånvarande.
Att vara överallt samtidigt fungerar inte...undrar när någon ska förstå det??
Dessutom tänker jag googla efter en kurs i telepati och lite medmänsklighet på burk ( bara att strössla ut )...
Väl hemkommen mycket sliten satt dotter och jag vid köksbordet ( det bruna, gamla ) och småpratade, när dörren plötsligt öppnar sig...*knottror på ryggen*...men det var "bara" ytterligare en dotter som var badsugen.
Sonen for iväg med farfar och simma, jag och dotter handla så snabbt det gick med onda, onda foten. I affären bestämde vi oss för att ( återigen ) slarva med kvällsmaten. Därför blev det färdig soppa för någon, äggmacka för en annan och varma ost/skinkmackor till den tredje. För att nu sitta här ( i väntan på tvättmaskinen ) och lite ( inte mycket, bara lite ) dåligt samvete för den icke befintliga riktiga middagen...
I morgon blir en bättre dag *håller tummarna* och då kanske det till och med kan bli riktig, varm och till och med god kvällsmat...;)
/vink vink
Igår kväll var mycket trevligt, maten var utsökt god ( vilket alla verkar ha tyckt ) och servicen var lagom.
Det är så annorlunda att träffas privat, många har umgåtts i många år och vissa är nya för året. Man skrattar och berättar saker om vartannat för varandra.
Jag kom hem i perfekt tid tack vare en mycket snäll E med man som gav mig lift...nästan upp för trapporna...*ler tacksamt*
Som sagt en otroligt bra kväll och sömnen infann sig så småningom också.
Ingen alkohol förtäring = inget tungt huvud...
I säng i lagom tid = inte tröttare än alltid annars...
Så det verkade lovande för en bra dag...Men oj oj vad jag lurade mig själv.
Dimman i morse underlättade inte direkt för sonen och mig, utan det blev en sen ankomst till jobbet, vilket i normal fallet inte spelar någon större roll.
Men idag var normal fallet borta kanske sjukskriven, trött eller bara frånvarande.
Att vara överallt samtidigt fungerar inte...undrar när någon ska förstå det??
Dessutom tänker jag googla efter en kurs i telepati och lite medmänsklighet på burk ( bara att strössla ut )...
Väl hemkommen mycket sliten satt dotter och jag vid köksbordet ( det bruna, gamla ) och småpratade, när dörren plötsligt öppnar sig...*knottror på ryggen*...men det var "bara" ytterligare en dotter som var badsugen.
Sonen for iväg med farfar och simma, jag och dotter handla så snabbt det gick med onda, onda foten. I affären bestämde vi oss för att ( återigen ) slarva med kvällsmaten. Därför blev det färdig soppa för någon, äggmacka för en annan och varma ost/skinkmackor till den tredje. För att nu sitta här ( i väntan på tvättmaskinen ) och lite ( inte mycket, bara lite ) dåligt samvete för den icke befintliga riktiga middagen...
I morgon blir en bättre dag *håller tummarna* och då kanske det till och med kan bli riktig, varm och till och med god kvällsmat...;)
/vink vink
tisdag 16 november 2010
Mat på en tisdag...Mmm!
Då var det dags för årets upplaga av restaurang besök som jobbet bjuder på…Ja, 150 kr bjuder arbetsgivaren på i alla fall och resten får vi lägga till själva + dryck ( så klart ). Var hittar man en restaurang där maten bara kostar 150 kr? Jag hittade några ställen faktiskt…
McDonalds, Burger King, Max och Saffets bl a och då skulle det till och med bli pengarna över! Faktiskt så skulle vi kunna få efterrätt också och det skulle fortfarande bli pengar över! Nu var det ingen som var sugen på dessa restauranger ( om de nu kan kallas det ) så därför går vi till T och var och en ska hålla koll på vad den ska lägga till på sin mat. Varför ska det vara enkelt, när man kan göra det svårt…liksom…;)
Förresten så är jag nog en av de sämsta kunder man kan ha som bank. Varje vecka får jag stora, fina och vita kuvert innehållande olika låneförmåner. Varje kuvert öppnar jag sedan suckar jag tungt innan jag river sönder det och kastar. Banken eller för den delen bankerna vill verkligen att jag ska låna pengar…Men vad ska jag låna till? Dålig kund är jag i alla fall för jag har bara ett ytte, pytte litet lån ( snart klart ) jag har inga sparpengar, mitt lönekonto går varmt och blir nästan alltid tomt och övriga ”papper” existerar inte heller…haha…Kalla mig slösa!!!
Åter till kvällen för nu börjar det brådska lite om jag ska hinna ner till kl 19.00. Först tvätta av sig lite, sminka nytt ( kanske ), byta om och sedan den lååånga diskussionen med sonen innan snälla dotter kör ner mig.
*stressar iväg mot badrummet*
/vink vink
McDonalds, Burger King, Max och Saffets bl a och då skulle det till och med bli pengarna över! Faktiskt så skulle vi kunna få efterrätt också och det skulle fortfarande bli pengar över! Nu var det ingen som var sugen på dessa restauranger ( om de nu kan kallas det ) så därför går vi till T och var och en ska hålla koll på vad den ska lägga till på sin mat. Varför ska det vara enkelt, när man kan göra det svårt…liksom…;)
Förresten så är jag nog en av de sämsta kunder man kan ha som bank. Varje vecka får jag stora, fina och vita kuvert innehållande olika låneförmåner. Varje kuvert öppnar jag sedan suckar jag tungt innan jag river sönder det och kastar. Banken eller för den delen bankerna vill verkligen att jag ska låna pengar…Men vad ska jag låna till? Dålig kund är jag i alla fall för jag har bara ett ytte, pytte litet lån ( snart klart ) jag har inga sparpengar, mitt lönekonto går varmt och blir nästan alltid tomt och övriga ”papper” existerar inte heller…haha…Kalla mig slösa!!!
Åter till kvällen för nu börjar det brådska lite om jag ska hinna ner till kl 19.00. Först tvätta av sig lite, sminka nytt ( kanske ), byta om och sedan den lååånga diskussionen med sonen innan snälla dotter kör ner mig.
*stressar iväg mot badrummet*
/vink vink
måndag 15 november 2010
Föräldrarepresentant...hua!!
Att vara klassförälder är inget jag strävar efter, jag skriker inte högst för att verkligen vara säker på att få vara det. Om sanningen ska fram så avskyr jag att vara klassförälder…*lipar*
Nu har sonens alla ( näe inte alla, för alla föräldrar kommer aldrig på klassmöten ) bestämt att vi ska gå efter klasslistan och eftersom vi är bokstaven E blev vi gänget först. Mail gick ut till de övriga föräldrarna ( 10 st föräldrapar ) varav fyra svarade att de kunde tänka sig hjälpa till att ordna ett disco. Ett till mail gick ut till ( fortfarande alla 10 st föräldraparen ) att samling skulle ske hemma hos mig idag kl 19.00. Fyra svarade...hm...jaja, vi får försöka ordna något på sex stycken tänkte mamman som skickade mailen och jag! Personligen förvarnade jag mina tjejer på att de kanske kunde vara så snälla att hjälpa till...och självklart sa de ja! *kramisar till dom*
Idag kom - och 18.50 ringde det på dörren och en mamma kom, med fikabröd...mums!
Kl 19.00 ringde dörrklockan igen - och nu formligen exploderade det av föräldrar i hallen. Helt plötsligt var det 9 stycken föräldrar i min hall och jag fick sätta på mer kaffe i väldig fart. Jag jagade stolar, flyttade bordet från fönstret och tänkte "Herregud, var kommer alla föräldrar ifrån"
Efter några fjuttiga sekunder insåg jag att de övriga inte fattat att de skulle svara på mailen eller blev de helt enkelt bara nyfikna på hur vi bodde. För de första tio minutrarna gick åt till att svara på hur många rum, hur stor lägenheten är ( i kvadrat ) och varför vi har så stor lägenhet...som om de ska bry sig!!!
Det gick smidigt att planera, vi var överens hela tiden och mest eniga var vi om att de som smiter undan är grisar och att det suger att vara klassförälder. Men för våra ( egna ) barns skull fixar vi detta.
För övrigt går det ännu lättare att planera när det bara är fyra som pratar och två av dessa tyckte att ungarna själva ska fixa allt...oj oj!
Efter 45 minuter hade jag och första mamman strukturerat upp det hela ( oavsett vad de övriga egentligen tyckte ) och vi bokade en ny träff om 14 dagar ( återigen i mitt hem ). Då ska barnen vara med och planera men mest nyfiken är jag på hur många som då kommer eftersom de nu har sett hur vi bor...Sanningens stund!
Svenskar är ganska förutsägbara och fruktansvärt dåliga på att dölja vad de tycker. Det blev ganska många, långa och konstiga blickar på mannens alla svärd som pryder ( tycker han iallafall ) våra väggar...hihi.
Nu dags att ta kväll och ladda för morgondagen...
/vink vink
Nu har sonens alla ( näe inte alla, för alla föräldrar kommer aldrig på klassmöten ) bestämt att vi ska gå efter klasslistan och eftersom vi är bokstaven E blev vi gänget först. Mail gick ut till de övriga föräldrarna ( 10 st föräldrapar ) varav fyra svarade att de kunde tänka sig hjälpa till att ordna ett disco. Ett till mail gick ut till ( fortfarande alla 10 st föräldraparen ) att samling skulle ske hemma hos mig idag kl 19.00. Fyra svarade...hm...jaja, vi får försöka ordna något på sex stycken tänkte mamman som skickade mailen och jag! Personligen förvarnade jag mina tjejer på att de kanske kunde vara så snälla att hjälpa till...och självklart sa de ja! *kramisar till dom*
Idag kom - och 18.50 ringde det på dörren och en mamma kom, med fikabröd...mums!
Kl 19.00 ringde dörrklockan igen - och nu formligen exploderade det av föräldrar i hallen. Helt plötsligt var det 9 stycken föräldrar i min hall och jag fick sätta på mer kaffe i väldig fart. Jag jagade stolar, flyttade bordet från fönstret och tänkte "Herregud, var kommer alla föräldrar ifrån"
Efter några fjuttiga sekunder insåg jag att de övriga inte fattat att de skulle svara på mailen eller blev de helt enkelt bara nyfikna på hur vi bodde. För de första tio minutrarna gick åt till att svara på hur många rum, hur stor lägenheten är ( i kvadrat ) och varför vi har så stor lägenhet...som om de ska bry sig!!!
Det gick smidigt att planera, vi var överens hela tiden och mest eniga var vi om att de som smiter undan är grisar och att det suger att vara klassförälder. Men för våra ( egna ) barns skull fixar vi detta.
För övrigt går det ännu lättare att planera när det bara är fyra som pratar och två av dessa tyckte att ungarna själva ska fixa allt...oj oj!
Efter 45 minuter hade jag och första mamman strukturerat upp det hela ( oavsett vad de övriga egentligen tyckte ) och vi bokade en ny träff om 14 dagar ( återigen i mitt hem ). Då ska barnen vara med och planera men mest nyfiken är jag på hur många som då kommer eftersom de nu har sett hur vi bor...Sanningens stund!
Svenskar är ganska förutsägbara och fruktansvärt dåliga på att dölja vad de tycker. Det blev ganska många, långa och konstiga blickar på mannens alla svärd som pryder ( tycker han iallafall ) våra väggar...hihi.
Nu dags att ta kväll och ladda för morgondagen...
/vink vink
söndag 14 november 2010
Söndags skräck!
Klockan skrällde alldeles för tidigt ( som vanligt ).
Jag snozzade några gånger ( som vanligt ).
Till slut kände jag att dagens måste kröp närmare och jag släpade mig ur sängen mycket motvilligt.
Åt en god frukost innehållande både räkor, avokado och färskpressad juice och mannen fick en fars dags present av sonen som blev otroligt uppskattad. Satt länge vid frukost bordet, drog ut på tiden så länge det gick innan smöret rann bort och osten svettades.
Långsam påklädning, tandborstning och låtsas letade efter hårborsten ( man kan inte gå ut utan att fixa till håret ).
Mannen åkte till jobbet...*suck*
På darriga ben och knottror på armarna intog jag bilen för färd mot skräckens hus och dessutom en söndag ( hur tänkte jag? )
Satt och önskade att bilen skulle gå sönder, eller en liten punktering åtminstone, allt för att slippa dagens måste...
Framme vid parkeringen där djungelns lag råder, blinkade bilar till höger men svängde vänster. Andra människor tutar eller liksom "släpper" bilen lite där man tycker.
Hittade en parkering ( parkerade snett bara för att ), steg ur bilen och låste. Vandrade sedan långsamt mot ingången medan olustkänslorna rullade som tsunamivågor längs med ryggen.
Inne!
Inne i spökhuset var det förtvivlat många indivder ( inte konstigt en regning, disig och dyster november söndag ). Små människor, stora människor och alla människor tillsammans med skrikande, gråtande och grälande människor fyllde huset.
Jag började känna hur golvet gav vika och väggarna började luta inåt. Råkade knuffa till en mycket liten människa som lekte kurragömma med en uppsjö av gosedjur ( som om leksaksnallar kan gå, prata eller leta, hade jag lust att vråla till den lilla, pyttiga och ganska söta lilla människa som började gråta av min putt ).
Tog mig snabbt fram till den avdelning som jag tycker är lite okej, plockade snabbt ner de varor som jag tycker är okej och ökade på farten fram till kassan.
Golvet var nu borta under mina fötter, väggarna låg platt mot huvudet och med stor möda scannade jag mina fjuttiga varor. Betalde med kortet och halvsprang ( i luften och med stor börda på huvudet ) mot utgången.
Ute!
Väl ute stannade jag till, andades och tittade upp mot himlen. Tankarna for runt i huvudet som nu var befriat från väggar, varför åker jag hit? Jag avskyr detta stora vulgärt otäcka hus som andra tycks dyrka, tillbe och älska.
Med stor möda tricksade jag ut bilen och under hemresan förvann obehaget från kroppen. Bilen nästan flög fram till vår lugna parkering som är helt utan tutande och brölande bilar.
Hemma!
Packade upp mina varor som bestod av stenar, ljuslyktor ( vaser ) och blockljus och kände hur rysningarna tar fart från huvudet och ner mot fötterna igen.
Inredning är ett fult ord, inredning tycker jag inte om men nu ska det pyntas lite...så mysfaktor och framförallt lite värme sprider sig i vår extremt kalla lägenhet. ( vilken tur att jag inte har kungliga middagar så ofta ).
/vink vink
Jag snozzade några gånger ( som vanligt ).
Till slut kände jag att dagens måste kröp närmare och jag släpade mig ur sängen mycket motvilligt.
Åt en god frukost innehållande både räkor, avokado och färskpressad juice och mannen fick en fars dags present av sonen som blev otroligt uppskattad. Satt länge vid frukost bordet, drog ut på tiden så länge det gick innan smöret rann bort och osten svettades.
Långsam påklädning, tandborstning och låtsas letade efter hårborsten ( man kan inte gå ut utan att fixa till håret ).
Mannen åkte till jobbet...*suck*
På darriga ben och knottror på armarna intog jag bilen för färd mot skräckens hus och dessutom en söndag ( hur tänkte jag? )
Satt och önskade att bilen skulle gå sönder, eller en liten punktering åtminstone, allt för att slippa dagens måste...
Framme vid parkeringen där djungelns lag råder, blinkade bilar till höger men svängde vänster. Andra människor tutar eller liksom "släpper" bilen lite där man tycker.
Hittade en parkering ( parkerade snett bara för att ), steg ur bilen och låste. Vandrade sedan långsamt mot ingången medan olustkänslorna rullade som tsunamivågor längs med ryggen.
Inne!
Inne i spökhuset var det förtvivlat många indivder ( inte konstigt en regning, disig och dyster november söndag ). Små människor, stora människor och alla människor tillsammans med skrikande, gråtande och grälande människor fyllde huset.
Jag började känna hur golvet gav vika och väggarna började luta inåt. Råkade knuffa till en mycket liten människa som lekte kurragömma med en uppsjö av gosedjur ( som om leksaksnallar kan gå, prata eller leta, hade jag lust att vråla till den lilla, pyttiga och ganska söta lilla människa som började gråta av min putt ).
Tog mig snabbt fram till den avdelning som jag tycker är lite okej, plockade snabbt ner de varor som jag tycker är okej och ökade på farten fram till kassan.
Golvet var nu borta under mina fötter, väggarna låg platt mot huvudet och med stor möda scannade jag mina fjuttiga varor. Betalde med kortet och halvsprang ( i luften och med stor börda på huvudet ) mot utgången.
Ute!
Väl ute stannade jag till, andades och tittade upp mot himlen. Tankarna for runt i huvudet som nu var befriat från väggar, varför åker jag hit? Jag avskyr detta stora vulgärt otäcka hus som andra tycks dyrka, tillbe och älska.
Med stor möda tricksade jag ut bilen och under hemresan förvann obehaget från kroppen. Bilen nästan flög fram till vår lugna parkering som är helt utan tutande och brölande bilar.
Hemma!
Packade upp mina varor som bestod av stenar, ljuslyktor ( vaser ) och blockljus och kände hur rysningarna tar fart från huvudet och ner mot fötterna igen.
Inredning är ett fult ord, inredning tycker jag inte om men nu ska det pyntas lite...så mysfaktor och framförallt lite värme sprider sig i vår extremt kalla lägenhet. ( vilken tur att jag inte har kungliga middagar så ofta ).
/vink vink
lördag 13 november 2010
Mmmm....
...när man är proppmätt, då menar jag så mätt att knappen måste knäppas upp och det börjar bli svårt att sitta ner, så kan man iallafall få ner de sista bitarna av denna gudomliga mat!
Jag skulle kunna äta Sushi varje dag, dels för att det är så vansinnigt gott och för att det finns så många olika varianter...*slickar mig om munnen*
Fördelen med att mannen kommer hem "fel" dag är att man inte ens behöver lägga huvudet på sne eller fjäska för att få äta på restaurang...hihi...
Sonen är oerhört fashinerad av inredningen på den Asiatiska restaurang vi åt på med sina stora vaser, blommiga tavlor och den kryptiska musik som lågmält finns i bakgrunden. Att läsa menyer är en spännande del även om det är slöseri med tid ( tid är viktig när man är hungrig och sushi står på agendan ) eftersom vi visste innan att vi skulle välja buffe...
Nu blir det att softa i soffan vid teven innan mannen åker iväg på jobb igen redan i morgon lunch...*suck*
/vink vink
fredag 12 november 2010
Försöker...
Försöker vara neutral
Försöker att inte höra
Försöker att inte svara
Försöker att inte bli inblandad
Försöker, försöker, försöker
Trillar dit ibland
Då hör jag
Då svarar jag
Då blir jag inblandad
Börjar om med att försöka...
Dålig energi dras mot människor
Dålig energi fastnar på människor
Bra energi stöts bort från människor
Bra energi glider förbi människor
Försöker igen att;
vara neutral
inte höra
inte svara
inte bli inblandad
Försöker, försöker, försöker
Försöker att inte höra
Försöker att inte svara
Försöker att inte bli inblandad
Försöker, försöker, försöker
Trillar dit ibland
Då hör jag
Då svarar jag
Då blir jag inblandad
Börjar om med att försöka...
Dålig energi dras mot människor
Dålig energi fastnar på människor
Bra energi stöts bort från människor
Bra energi glider förbi människor
Försöker igen att;
vara neutral
inte höra
inte svara
inte bli inblandad
Försöker, försöker, försöker
torsdag 11 november 2010
Kalasat klart för det här året!
Så var alla nära och kära fyllda och klara för år 2010. Nu laddar vi för jul och nyår innan 2011 är här!
Mycket gott fika har vi mumsat, glada skratt och trevliga samtal.
Helt slut på tallriken...så vad det var berättas inte...hihi
Tyvärr har vi just förstått att vintern är här och det känns som om den kommer att bli lång, kall och mörk.
Mannen kommer inte hem på fredag ( i morgon ) utan först framåt lördag eftermiddag eller i värsta fall måndag...*puttar med underläppen*
Så är det visserligen att vara gift med en lastbilschaufför som dessutom kör uppe i Norrland...men när det är helger som blir drabbade är det extra tråkigt!
Har därför köpt mig lite kräftor som jag ska trösta mig med ( och ett par skor ).
Japp...spisen är otorkad idag igen!!!
/vink vink
Mycket gott fika har vi mumsat, glada skratt och trevliga samtal.
Helt slut på tallriken...så vad det var berättas inte...hihi
Tyvärr har vi just förstått att vintern är här och det känns som om den kommer att bli lång, kall och mörk.
Mannen kommer inte hem på fredag ( i morgon ) utan först framåt lördag eftermiddag eller i värsta fall måndag...*puttar med underläppen*
Så är det visserligen att vara gift med en lastbilschaufför som dessutom kör uppe i Norrland...men när det är helger som blir drabbade är det extra tråkigt!
Har därför köpt mig lite kräftor som jag ska trösta mig med ( och ett par skor ).
Japp...spisen är otorkad idag igen!!!
/vink vink
Ibland...
...är köksbordet min bästa vän.
Schlagerkanalen på radion dånar i lägenheten.
Frukost, lunch, disk och tvätt är avklarade så hur mår jag idag?
*känner efter*
Foten är okej! Bra!
Idag fyller äldsta dottern 21 år och för ett år sedan flyttade hon hemifrån. Då önskade jag att tiden skulle stå lite stilla, men inte...*suckar*
*ler snett och kommer ihåg*
Tänk så lite jag förstod när hon föddes, att hon skulle behöva mat, kläder och kärlek. Att hon var en liten, liten människa med behov och som skulle komma att vara beroende av mig i så många år. Nu är den skrikiga bebisen ( hon skrek verkligen, men oftast av hunger...*skäms lite* ) vuxen och fixar sitt eget kalas, i sin egna lägenhet och med en alldeles egen sambo ( skulle vara konstigt om vi delade...hihi ).
Även om det ibland har varit tufft och motigt så är jag ganska stolt över henne och givetvis mina andra barn också!
Grattis grattis till min förstfödda...<3
Men hur mår jag då?
Jo, ganska bra. Ibland behöver man eftertanke, lugn och ro för att komma ikapp livet. Så nästa vecka är jag i farten igen...*laddar*
/vink vink
Schlagerkanalen på radion dånar i lägenheten.
Frukost, lunch, disk och tvätt är avklarade så hur mår jag idag?
*känner efter*
Foten är okej! Bra!
Idag fyller äldsta dottern 21 år och för ett år sedan flyttade hon hemifrån. Då önskade jag att tiden skulle stå lite stilla, men inte...*suckar*
*ler snett och kommer ihåg*
Tänk så lite jag förstod när hon föddes, att hon skulle behöva mat, kläder och kärlek. Att hon var en liten, liten människa med behov och som skulle komma att vara beroende av mig i så många år. Nu är den skrikiga bebisen ( hon skrek verkligen, men oftast av hunger...*skäms lite* ) vuxen och fixar sitt eget kalas, i sin egna lägenhet och med en alldeles egen sambo ( skulle vara konstigt om vi delade...hihi ).
Även om det ibland har varit tufft och motigt så är jag ganska stolt över henne och givetvis mina andra barn också!
Grattis grattis till min förstfödda...<3
Men hur mår jag då?
Jo, ganska bra. Ibland behöver man eftertanke, lugn och ro för att komma ikapp livet. Så nästa vecka är jag i farten igen...*laddar*
/vink vink
onsdag 10 november 2010
Ibland säger kroppen ifrån.
Vissa perioder känns allting tungt, precis allting och då brukar jag fundera ut en bra vecka att vara sjuk på...Jag är dock mycket noga med vilken vecka jag väljer, det får inte krocka med familje aktiviteter, semestertider eller viktiga arbetsuppgifter.
I söndags eftermiddag var jag extremt trött, hängig och frusen.
Måndagen kom med födelsedag för sonen och även huvudvärk.
Under tisdagen blev jag tröttare än tröttast av en mängd olika anledningar och åkte hem vid lunch. Skjutsade mannen till jobbet under värsta snö-kaoset, vrickade foten så svimning var ytterst nära, vände sedan hemåt i sick-sack förbi lastbilar, bilar och andra udda fordon på tvären och uppochner längs vägen. Alla hade besvärligt igår och för mig var det inte värst...men jag blir sur ändå!
Kvällen tillbringades sedan med att fundera på foten och om man skulle gå till jobbet eller inte.
Kl 22.00 togs det slutgiltiga beslutet om att vara hemma...De tråkiga ovanstående anledningarna segrade!
Trots ond fot och feber känsla tänkte jag vara snäll och skjutsa sonen till skolan, vi gick ut lite senare än vanligt ( otroligt dumt med tanke på all snö ), klarade av att backa ca två meter och en meter fram sedan tog det stopp. Tvärstopp! Grannen hade gjort likadant en halvtimme tidigare så varför provade jag??
Tre timmar senare var bilen loss, parkeringen skottad och jag ännu tröttare, blötare och surare...
Det var aldrig meningen att jag skulle jobba idag oavsett vad jag hade bestämt mig för, så jag tror jag blir hemma resten av veckan.
Måste bara halta runt på Maxi en sväng under kvällen...*letar efter stöd tejp till foten* *sneglar på kryckorna*
PS! Snö är vackert, av snö blir det ljust men jag gillart inte ändå...;)
/vink vink
I söndags eftermiddag var jag extremt trött, hängig och frusen.
Måndagen kom med födelsedag för sonen och även huvudvärk.
Under tisdagen blev jag tröttare än tröttast av en mängd olika anledningar och åkte hem vid lunch. Skjutsade mannen till jobbet under värsta snö-kaoset, vrickade foten så svimning var ytterst nära, vände sedan hemåt i sick-sack förbi lastbilar, bilar och andra udda fordon på tvären och uppochner längs vägen. Alla hade besvärligt igår och för mig var det inte värst...men jag blir sur ändå!
Kvällen tillbringades sedan med att fundera på foten och om man skulle gå till jobbet eller inte.
Kl 22.00 togs det slutgiltiga beslutet om att vara hemma...De tråkiga ovanstående anledningarna segrade!
Trots ond fot och feber känsla tänkte jag vara snäll och skjutsa sonen till skolan, vi gick ut lite senare än vanligt ( otroligt dumt med tanke på all snö ), klarade av att backa ca två meter och en meter fram sedan tog det stopp. Tvärstopp! Grannen hade gjort likadant en halvtimme tidigare så varför provade jag??
Tre timmar senare var bilen loss, parkeringen skottad och jag ännu tröttare, blötare och surare...
Det var aldrig meningen att jag skulle jobba idag oavsett vad jag hade bestämt mig för, så jag tror jag blir hemma resten av veckan.
Måste bara halta runt på Maxi en sväng under kvällen...*letar efter stöd tejp till foten* *sneglar på kryckorna*
PS! Snö är vackert, av snö blir det ljust men jag gillart inte ändå...;)
/vink vink
tisdag 9 november 2010
Överraskning?!!?
Vi vet att den kommer...
När den kommer på ett ungefär...
Mediadrevet varnar minst ett dygn innan...
Ändå blir vi förvånade, chockade och förbannade när första snön störtar ner från himlen och om det blåser samtidigt blir vi galna...
Vinterdäck är inte på...
Sommardäcken är slitna...ska snart byta till vinterdäck...eller?!
Var är mössan, vinterjackan och termobyxorna är för små, men skit samma ingen vill ha "bebisbyxor" på.
Spekulationer - Blir vintern lång? Ska det vara såhär? Töar det snart eller kommer snön att ligga kvar?
Ja, den som lever får se...
Skjutsade mannen till jobbet, vrickade foten och svor!
Hade mina varma, platta men ack så hala fodrade stövlar. Var det bra? Näe, tydligen inte!!
*surar vid köksbordet*
*blänger på snön*
*kvider åt foten*
/vink vink
När den kommer på ett ungefär...
Mediadrevet varnar minst ett dygn innan...
Ändå blir vi förvånade, chockade och förbannade när första snön störtar ner från himlen och om det blåser samtidigt blir vi galna...
Vinterdäck är inte på...
Sommardäcken är slitna...ska snart byta till vinterdäck...eller?!
Var är mössan, vinterjackan och termobyxorna är för små, men skit samma ingen vill ha "bebisbyxor" på.
Spekulationer - Blir vintern lång? Ska det vara såhär? Töar det snart eller kommer snön att ligga kvar?
Ja, den som lever får se...
Skjutsade mannen till jobbet, vrickade foten och svor!
Hade mina varma, platta men ack så hala fodrade stövlar. Var det bra? Näe, tydligen inte!!
*surar vid köksbordet*
*blänger på snön*
*kvider åt foten*
/vink vink
måndag 8 november 2010
Letar fortfarande...
...efter förändringen!
Jag har hoppats, trott och önskat mig att saker skulle ändra sig.
Till en början verkade det ganska lovande, men tiden visar ( som vanligt ) att allt förblir som vanligt...*känner mig missmodig och trött*
Med viktiga personer mer borta än närvarande och ständigt icke-svar på aktuella frågor...kan det inte hända mycket!
Har förstått att rivstarter måste bromsa extra hårt och att gräset inte är grönare på andra sidan!!
Idag fylls bordet hemma av lego, en enormt stor Star Wars pryl ska byggas, innan glassen kan serveras till gästerna...
För vi firar att jag för tolv år sen lärde mig att akupunktur fungerar *skrattar glatt*
Grattis sladd-sonen på din 12-års dag <3
/vink vink
Jag har hoppats, trott och önskat mig att saker skulle ändra sig.
Till en början verkade det ganska lovande, men tiden visar ( som vanligt ) att allt förblir som vanligt...*känner mig missmodig och trött*
Med viktiga personer mer borta än närvarande och ständigt icke-svar på aktuella frågor...kan det inte hända mycket!
Har förstått att rivstarter måste bromsa extra hårt och att gräset inte är grönare på andra sidan!!
Idag fylls bordet hemma av lego, en enormt stor Star Wars pryl ska byggas, innan glassen kan serveras till gästerna...
För vi firar att jag för tolv år sen lärde mig att akupunktur fungerar *skrattar glatt*
Grattis sladd-sonen på din 12-års dag <3
/vink vink
söndag 7 november 2010
Otroligt...
...vacker var det på kyrkogården, vid minneslunden sent igår kväll.
Åker man sent är det inte så mycket människor kvar, enormt många ljus är tända och man kan känna värmen som omsluter.
För övrigt är det idag en traskande, nervös och pirrande dag för sonen, för i morgon är det hans födelsedag. Han tycker fortfarande att det är stort, häftigt och roligt att fylla år dock inte så han missunnar andra att fylla år. Egentligen kräver han inte stora saker eller coola tårtor, utan det är nog bara känslan av att bli ett år äldre ( vilket kommer att gå över även för honom ).
Gladast just nu är han nog över att pappa kommer att vara hemma åtminstone på morgonen när väckningsritualen är...d v s falsk sång, paket och godisbricka!
Själv ska jag strax ta itu med mannens fem matlådor, lite städning och kanske hinns det med lite knitting också...
/vink vink
Åker man sent är det inte så mycket människor kvar, enormt många ljus är tända och man kan känna värmen som omsluter.
För övrigt är det idag en traskande, nervös och pirrande dag för sonen, för i morgon är det hans födelsedag. Han tycker fortfarande att det är stort, häftigt och roligt att fylla år dock inte så han missunnar andra att fylla år. Egentligen kräver han inte stora saker eller coola tårtor, utan det är nog bara känslan av att bli ett år äldre ( vilket kommer att gå över även för honom ).
Gladast just nu är han nog över att pappa kommer att vara hemma åtminstone på morgonen när väckningsritualen är...d v s falsk sång, paket och godisbricka!
Själv ska jag strax ta itu med mannens fem matlådor, lite städning och kanske hinns det med lite knitting också...
/vink vink
lördag 6 november 2010
Det var en gång...
...en ovanligt fin höstdag år 2010.
Himlen var blå, solen sken och humöret var på topp.
Vi satte oss i bilen duschade, glada och med händerna fulla av paket ( nästan iallafall )
Vi åkte, åkte och åkte en bit till innan vi kunde skymta målet för vår utflyckt.
Parkerade bilen och fick se en bror som krattade löv.
Vi sjöng "ja, må du leva" otroligt falskt, fikade gott och pratade strunt.
Alla sagor har ett slut, så har även vår.
Men vid hemresan stannade vi upp för att förundras över den vackra staden, med det glimmande ljuset och den mäktiga stillheten...
/vink vink
Himlen var blå, solen sken och humöret var på topp.
Vi satte oss i bilen duschade, glada och med händerna fulla av paket ( nästan iallafall )
Vi åkte, åkte och åkte en bit till innan vi kunde skymta målet för vår utflyckt.
Parkerade bilen och fick se en bror som krattade löv.
Vi sjöng "ja, må du leva" otroligt falskt, fikade gott och pratade strunt.
Alla sagor har ett slut, så har även vår.
Men vid hemresan stannade vi upp för att förundras över den vackra staden, med det glimmande ljuset och den mäktiga stillheten...
/vink vink
Buddha ska ha sagt...
...( om han har funnits ) vi är resultatet av vad vi tänker.
Så oavsett om Buddha har levt eller inte, så stämmer hans citat otroligt väl.
Tänker vi elaka tankar, växer hornen och rynkorna samtidigt som bitterheten flödar ur munnen.
Finns det snälla tankar i huvudet är det lätt att gå omkring med ett leende, vilket ger leenden tillbaka helt automatiskt.
Låt alla sinnen få jobba;
Ögon/syn - för att se det vackra
Öron/hörsel - ta emot komplimanger
Mun/smak - ge tillbaka komplimanger och njut ofta av godsaker
Känsel - en klapp eller en kram behövs alltid
Näsa/lukt - slösa med dofter omkring dig
Det sjätte sinnet - följ ditt hjärta, gå på livets stig och var inte rädd för förändringar.
Nu är det snart dags att fira en 7 åring, tjejen som är först ut i denna fördelsedags vecka....
/vink vink
Så oavsett om Buddha har levt eller inte, så stämmer hans citat otroligt väl.
Tänker vi elaka tankar, växer hornen och rynkorna samtidigt som bitterheten flödar ur munnen.
Finns det snälla tankar i huvudet är det lätt att gå omkring med ett leende, vilket ger leenden tillbaka helt automatiskt.
Låt alla sinnen få jobba;
Ögon/syn - för att se det vackra
Öron/hörsel - ta emot komplimanger
Mun/smak - ge tillbaka komplimanger och njut ofta av godsaker
Känsel - en klapp eller en kram behövs alltid
Näsa/lukt - slösa med dofter omkring dig
Det sjätte sinnet - följ ditt hjärta, gå på livets stig och var inte rädd för förändringar.
Nu är det snart dags att fira en 7 åring, tjejen som är först ut i denna fördelsedags vecka....
/vink vink
fredag 5 november 2010
Idag har det inte...
...hänt något av värde.
Förrutom att fröken R bjöd oss andra på en skratt stund och att gårdagens herrar fick be om ursäkt ( och det var på sin plats ).
Igår kändes veckan lååång...men idag tycks den ha varit kort, för nu är det fredag!
Surfade runt lite på nätet tidigare ( ja, på arbetstid...men inte med fötterna på skrivbordet ) och hittade massor av tänkvärda saker;
Det viktigaste är inte hur länge man lever, utan hur man lever.
Det är den som går vilse som hittar de nya vägarna.
Så nu sitter jag här och klurar på hur, var och när jag ska gå vilse för att verkligen känna att jag lever livet...=)
/vink vink
Förrutom att fröken R bjöd oss andra på en skratt stund och att gårdagens herrar fick be om ursäkt ( och det var på sin plats ).
Igår kändes veckan lååång...men idag tycks den ha varit kort, för nu är det fredag!
Surfade runt lite på nätet tidigare ( ja, på arbetstid...men inte med fötterna på skrivbordet ) och hittade massor av tänkvärda saker;
Det viktigaste är inte hur länge man lever, utan hur man lever.
Det är den som går vilse som hittar de nya vägarna.
Så nu sitter jag här och klurar på hur, var och när jag ska gå vilse för att verkligen känna att jag lever livet...=)
/vink vink
torsdag 4 november 2010
Jag avskyr...
...eller rent av hatar att bli klassad som idiot eller mindre vetande bara för att jag är tjej.
Jag må vara 160 cm kort, lite för bred och dessutom blond men det betyder inte att min intelligens befinner sig under gräsrötterna...
Idag kom det in två stora killar, nästan två meter långa, rakade huvuden och tatuerade överallt ( inte för att de var nakna, men lite såg man ).
De skulle laga en tekniskt sak ( i fördomarnas värld är tekniska prylar till för att killar ska ha något att göra )...Med hjulbenta ben och stora tunga kängor klafsade de fram till skåpet. Hummade, brummade klämde och tryckte de innan de sa;
- Vi tror inte att ni vet hur man ska göra...
- Ursäkta vad sa du, frågade jag lugnt.
- Vi tror inte att ni vet hur ni ska göra, sa den ena igen med ett mycket överlägset flin.
Denna mening upprepades från deras sida i ca fem minuter innan jag sa med mycket syrlig röst;
- Den diskussionen tänker jag inte ta...Men skåpet är glappt och ni är här för att åtgärda det.
Sedan vände jag ryggen åt dom och gick iväg ( ut för att röka ).
Efter ca 20 minuter kom de till mig och berättade att någon glapp del var åtskruvad, och ytterligare en reservdel beställd.
- Jaha, då var det alltså fel på skåpet och inte våra fingrar, sa jag ironiskt.
- Egentligen inte, men nu blev det såhär, sa den ena surt. Sedan lämnade han ett telefon nummer att ringa om skåpet krånglade mer. För använda det kunde vi få göra!
Jag kände/märkte att jag hade rätt...men han/de vägrade att erkänna och det är det värsta jag vet!!
Varför ska det vara så svårt att inse att även en tjej kan ha rätt, även om håret är mer ljust än mörkt och även om man jobbar i vården...??? *gnisslar tänder*
Det var nästan så jag önskade att skåpet skulle börja krångla under dagen, så jag fick bli tvungen att ringa efter dom...Men å andra sidan för jobbet skull är det bättre att det är helt och funktionsdugligt.
Förresten är det så att om man äter salt mat blir man törstig...
"Någon" har dessutom flyttat på mina saker...
/vink vink
Jag må vara 160 cm kort, lite för bred och dessutom blond men det betyder inte att min intelligens befinner sig under gräsrötterna...
Idag kom det in två stora killar, nästan två meter långa, rakade huvuden och tatuerade överallt ( inte för att de var nakna, men lite såg man ).
De skulle laga en tekniskt sak ( i fördomarnas värld är tekniska prylar till för att killar ska ha något att göra )...Med hjulbenta ben och stora tunga kängor klafsade de fram till skåpet. Hummade, brummade klämde och tryckte de innan de sa;
- Vi tror inte att ni vet hur man ska göra...
- Ursäkta vad sa du, frågade jag lugnt.
- Vi tror inte att ni vet hur ni ska göra, sa den ena igen med ett mycket överlägset flin.
Denna mening upprepades från deras sida i ca fem minuter innan jag sa med mycket syrlig röst;
- Den diskussionen tänker jag inte ta...Men skåpet är glappt och ni är här för att åtgärda det.
Sedan vände jag ryggen åt dom och gick iväg ( ut för att röka ).
Efter ca 20 minuter kom de till mig och berättade att någon glapp del var åtskruvad, och ytterligare en reservdel beställd.
- Jaha, då var det alltså fel på skåpet och inte våra fingrar, sa jag ironiskt.
- Egentligen inte, men nu blev det såhär, sa den ena surt. Sedan lämnade han ett telefon nummer att ringa om skåpet krånglade mer. För använda det kunde vi få göra!
Jag kände/märkte att jag hade rätt...men han/de vägrade att erkänna och det är det värsta jag vet!!
Varför ska det vara så svårt att inse att även en tjej kan ha rätt, även om håret är mer ljust än mörkt och även om man jobbar i vården...??? *gnisslar tänder*
Det var nästan så jag önskade att skåpet skulle börja krångla under dagen, så jag fick bli tvungen att ringa efter dom...Men å andra sidan för jobbet skull är det bättre att det är helt och funktionsdugligt.
Förresten är det så att om man äter salt mat blir man törstig...
"Någon" har dessutom flyttat på mina saker...
/vink vink
onsdag 3 november 2010
När barnen var små...
...oroade man sig att de skulle ramla, skära sig eller bli allvarligt sjuka.
Under skolåren var man bekymrad över deras betyg, felaktiga vänner och kidnappning.
Nu är två tredjedelar av barnen vuxna och man oroar sig fortfarande för allt ovanstående och dessutom för jobb, ekonomi och långresor på väg, med flyg och tåg.
Ja, allt är farligt!! I allafall för mina barn...hehe...
Den lilla pricken på det lilla benet när de var bebisar som man kunde ligga sömnlös för innan man fick prata med doktor ( helst en överläkare ) om, känns numera ganska töntigt.
Idag handlar det om total uppdatering på radio, tv och alla internetsidor man kan komma på som informerar om väderlek eller trafikstörningar när de ska åka långt.
Eller larviga, töntiga och inte alls genomskinliga SMS om allt utom det man vill fråga när de ränner på krogen ( eller ser en bio, en vanlig vardag ).
När man till och med börjar klippa ut artikel efter artikel om "jobb att satsa på i framtiden" och "ekonomiska kriser i världen" för att lägga lite strategiskt överallt i boende, då kanske det är dags att inse att man har gått för långt...*asg*
Hur det än är...så har jag börjat förstå att det ligger något i - Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer!
Och att från den dagen mina gullungar föddes skapades också en livslång oro, evigt vankande och såklart massor av glädjeämnen!
Snart är mellanbarnet hemma från sin resa till annan ort - jag landar i soffan för långsamma utandningar, så hjärtat lugnar ner sig ( till nästa gång ).
/vink vink
Under skolåren var man bekymrad över deras betyg, felaktiga vänner och kidnappning.
Nu är två tredjedelar av barnen vuxna och man oroar sig fortfarande för allt ovanstående och dessutom för jobb, ekonomi och långresor på väg, med flyg och tåg.
Ja, allt är farligt!! I allafall för mina barn...hehe...
Den lilla pricken på det lilla benet när de var bebisar som man kunde ligga sömnlös för innan man fick prata med doktor ( helst en överläkare ) om, känns numera ganska töntigt.
Idag handlar det om total uppdatering på radio, tv och alla internetsidor man kan komma på som informerar om väderlek eller trafikstörningar när de ska åka långt.
Eller larviga, töntiga och inte alls genomskinliga SMS om allt utom det man vill fråga när de ränner på krogen ( eller ser en bio, en vanlig vardag ).
När man till och med börjar klippa ut artikel efter artikel om "jobb att satsa på i framtiden" och "ekonomiska kriser i världen" för att lägga lite strategiskt överallt i boende, då kanske det är dags att inse att man har gått för långt...*asg*
Hur det än är...så har jag börjat förstå att det ligger något i - Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer!
Och att från den dagen mina gullungar föddes skapades också en livslång oro, evigt vankande och såklart massor av glädjeämnen!
Snart är mellanbarnet hemma från sin resa till annan ort - jag landar i soffan för långsamma utandningar, så hjärtat lugnar ner sig ( till nästa gång ).
/vink vink
Sladder eller varning...?
Hur ofta hamnar man inte i en situation där "någon" pratar skit om "någon" till en själv...
Den som vill förmedla skvallret övertygar gärna sig själv med att det är relevant, för att det kan vara bra att veta eller för att den som får det berättat för sig inte ska bli lurad, chockad eller sårad.
Vissa människor älskar helt enkelt att berätta allt om alla och gärna i ett förstörande syfte, men deras horn syns tydligt i pannan om man tittar.
Därför försöker jag att tänka på hur "informationen" påverkar mig arbetsmässigt om det handlar om en kollega, vad det betyder för mig privat om det är en vän eller bekant.
Om någon har begått ett allvarligt fel och i värsta fall då att tredje person har drabbats, är det absolut inte att skvallra när man berättar det. Man bör dock tänka på att informera rätt person för annars blir det sladder...!
Balansgången mellan sladder och viktig information är ibland hårfin och har berättelsen gått via många munnar är den oftast inte relevant längre...alla har vi lekt visk-leken ( hoppas jag ).
Skvaller/sladder är oftast ett trubbigt vapen eller rent av en bomerang som slår tillbaka med full kraft när man minst anar det.
Lyssna gärna när andra pratar - men döm inte.
Fundera på om det är relevant att föra vidare - eller kan det stanna hos dig själv.
Tänk på att de som pratar med dig ofta om andra, pratar också om dig med andra.
Nu är det dags för ett träningspass utan mina flickor för de är hos sina allra senaste kusiner, ett par tvillingflickor i Norrköping ( inte ett dugg avundsjuk...hm )
/vink vink
Den som vill förmedla skvallret övertygar gärna sig själv med att det är relevant, för att det kan vara bra att veta eller för att den som får det berättat för sig inte ska bli lurad, chockad eller sårad.
Vissa människor älskar helt enkelt att berätta allt om alla och gärna i ett förstörande syfte, men deras horn syns tydligt i pannan om man tittar.
Därför försöker jag att tänka på hur "informationen" påverkar mig arbetsmässigt om det handlar om en kollega, vad det betyder för mig privat om det är en vän eller bekant.
Om någon har begått ett allvarligt fel och i värsta fall då att tredje person har drabbats, är det absolut inte att skvallra när man berättar det. Man bör dock tänka på att informera rätt person för annars blir det sladder...!
Balansgången mellan sladder och viktig information är ibland hårfin och har berättelsen gått via många munnar är den oftast inte relevant längre...alla har vi lekt visk-leken ( hoppas jag ).
Skvaller/sladder är oftast ett trubbigt vapen eller rent av en bomerang som slår tillbaka med full kraft när man minst anar det.
Lyssna gärna när andra pratar - men döm inte.
Fundera på om det är relevant att föra vidare - eller kan det stanna hos dig själv.
Tänk på att de som pratar med dig ofta om andra, pratar också om dig med andra.
Nu är det dags för ett träningspass utan mina flickor för de är hos sina allra senaste kusiner, ett par tvillingflickor i Norrköping ( inte ett dugg avundsjuk...hm )
/vink vink
tisdag 2 november 2010
103 år...
...tänk att få bli 103 år?!
För andra gången under mina år inom äldre vården har vi firat en 103-åring...ganska mäktigt när man tänker efter.
En 102-åring och en 100-åring förutom de två 103-åringarna har vi dessutom haft...inte utan att man blir imponerad och givetvis fundersam.
Vill jag bli så gammal?
Önskar jag att mina nära och kära blir så gamla?
Ett rungande Ja blir det om ( det finns alltid om ) man får vara så pigg och vaken som dagens födelsebarn.
När jag under förmiddagen levererade en tårta satt födelsedagsbarnet i en stol, uppklädd, glad och framförallt glittrande levande. Så mycket livsglädje som strålade omkring henne är svårt att beskriva med ord, men som ett skimrande stjärnfall eller en glimmande sandstrand en varm sommardag får bli min liknelse idag.
Och självklart skulle jag vilja uppleva det!!
Tänk att få fylla 100 år - då skulle mina barn vara 80 år, 77 år och 71 år...*skrattar glatt åt den bilden*
Fascinerande nog finns det människor som kan läsa och förstå en kladdigt skriven lapp ( egentligen skriven till mig själv ) och utföra uppgiften enbart för att jag blev upptagen. *tackar, bugar och bockar*
Till sist ska jag bara skriva att killarna åt på Burger King idag...men inte jag! Jag tittade på! *lite dreglande*
*vrålhungrig sliter jag därför upp kylskåpsdörren nu*
*slår på min egen hand när den sträcker sig efter osten*
*går mot fruktskålen*
*tillbaka till kylskåpet*
*tittar mig omkring*
*sneglar på frukten*
*suckar tungt, tänker*
En fruktsallad och en äggmacka får det bli...För i min diet får man äta smörgås ibland och faktiskt ljust bröd också!
PS! Ibland slinker lite chips ner...men det låtsas jag att jag inte vet om!
/vink vink
För andra gången under mina år inom äldre vården har vi firat en 103-åring...ganska mäktigt när man tänker efter.
En 102-åring och en 100-åring förutom de två 103-åringarna har vi dessutom haft...inte utan att man blir imponerad och givetvis fundersam.
Vill jag bli så gammal?
Önskar jag att mina nära och kära blir så gamla?
Ett rungande Ja blir det om ( det finns alltid om ) man får vara så pigg och vaken som dagens födelsebarn.
När jag under förmiddagen levererade en tårta satt födelsedagsbarnet i en stol, uppklädd, glad och framförallt glittrande levande. Så mycket livsglädje som strålade omkring henne är svårt att beskriva med ord, men som ett skimrande stjärnfall eller en glimmande sandstrand en varm sommardag får bli min liknelse idag.
Och självklart skulle jag vilja uppleva det!!
Tänk att få fylla 100 år - då skulle mina barn vara 80 år, 77 år och 71 år...*skrattar glatt åt den bilden*
Fascinerande nog finns det människor som kan läsa och förstå en kladdigt skriven lapp ( egentligen skriven till mig själv ) och utföra uppgiften enbart för att jag blev upptagen. *tackar, bugar och bockar*
Till sist ska jag bara skriva att killarna åt på Burger King idag...men inte jag! Jag tittade på! *lite dreglande*
*vrålhungrig sliter jag därför upp kylskåpsdörren nu*
*slår på min egen hand när den sträcker sig efter osten*
*går mot fruktskålen*
*tillbaka till kylskåpet*
*tittar mig omkring*
*sneglar på frukten*
*suckar tungt, tänker*
En fruktsallad och en äggmacka får det bli...För i min diet får man äta smörgås ibland och faktiskt ljust bröd också!
PS! Ibland slinker lite chips ner...men det låtsas jag att jag inte vet om!
/vink vink
måndag 1 november 2010
Ibland sprutar det ideer...
...ur huvudet!
Så var det för ca 20 minuter sedan och eftersom jag var klar med allt ( näe, inte allt för vissa saker struntar jag i ) satte jag mig här vid datorn.
Jag hade suttit i tio minuter när min kära man ( som för ovanlighetens skull är hemma ) kom och satte sig bredvid för att läsa kartboken högt. Han rabblade städer, vägar och andra oväsentligheter...snacka om att pocka på uppmärksamheten!
*kastade lite onda ögon på honom*
Han fattade inte vinken utan fortsatte och fortsatte ända tills han slog igen atlasen och sa;
- Nu kan jag hela Sverige!
- Ha ha, sa jag och slog upp den på måfå och började förhöra. ( Jag är urdålig på nord, syd, väster och öster )
- Du frågar fel, sa han surt. ( Han kunde inget svar, men det förstod ni nog )
- Vad ska jag fråga då, fnissade jag.
- Det jag kan såklart, frustade han.
Precis då ringde hans jobb telefon och vi blev båda räddade ( annars vet man aldrig hur det skulle ha slutat )
Kontentan av detta blir - Det är bättre när han jobbar eller??!! *asg*
Slutsats nummer två blir - Ha aldrig några bra ideer när familjen är hemma, för då blir det helt värdelösa inlägg!
*stänger ner dator och läser lite istället*
/vink vink
Så var det för ca 20 minuter sedan och eftersom jag var klar med allt ( näe, inte allt för vissa saker struntar jag i ) satte jag mig här vid datorn.
Jag hade suttit i tio minuter när min kära man ( som för ovanlighetens skull är hemma ) kom och satte sig bredvid för att läsa kartboken högt. Han rabblade städer, vägar och andra oväsentligheter...snacka om att pocka på uppmärksamheten!
*kastade lite onda ögon på honom*
Han fattade inte vinken utan fortsatte och fortsatte ända tills han slog igen atlasen och sa;
- Nu kan jag hela Sverige!
- Ha ha, sa jag och slog upp den på måfå och började förhöra. ( Jag är urdålig på nord, syd, väster och öster )
- Du frågar fel, sa han surt. ( Han kunde inget svar, men det förstod ni nog )
- Vad ska jag fråga då, fnissade jag.
- Det jag kan såklart, frustade han.
Precis då ringde hans jobb telefon och vi blev båda räddade ( annars vet man aldrig hur det skulle ha slutat )
Kontentan av detta blir - Det är bättre när han jobbar eller??!! *asg*
Slutsats nummer två blir - Ha aldrig några bra ideer när familjen är hemma, för då blir det helt värdelösa inlägg!
*stänger ner dator och läser lite istället*
/vink vink
Det är inte populärt...
...när man säger nej.
Man blir inte speciellt uppskattad om man har fel/annan uppfattning om saker och ting heller...
Så egentligen har det varit en helt vanlig måndag idag då telefonen ringer, frågor ställs och spekulationer pågår runt varje hörn.
Har idag fått vara lite lärare för tredje gången och tänk vad roligt det är att visa/berätta för någon som verkligen vill kunna. Att någon dessutom kommer ihåg vad man sa förra gången gör att man blir glad i hjärtat. Kan mycket väl tänka mig att utbilda mer, dock utan prov som bevis för att inlärningen har fungerat...*ler*
Klockan är tillbakadragen och det sas att det var ljusare i morse...hm...inte märkte jag det!??! Men att det är mörkare nu märker jag. Kan det ha något att göra med min dygnsrytm??
Vissa känner av tidsomställningen, andra inte och jag undrar varför det är sådan skillnad. Beror det på om man är är morgon människa eller kvälls människa?
Är det överhuvudtaget lönt att spekulera i detta ämne eller kanske lättast att släppa?
Nu vankas det runt mig i köket och det brukar betyda att magarna är hungriga...så det är bäst att inta sin vanliga position vid spisen...=)
/vink vink
Man blir inte speciellt uppskattad om man har fel/annan uppfattning om saker och ting heller...
Så egentligen har det varit en helt vanlig måndag idag då telefonen ringer, frågor ställs och spekulationer pågår runt varje hörn.
Har idag fått vara lite lärare för tredje gången och tänk vad roligt det är att visa/berätta för någon som verkligen vill kunna. Att någon dessutom kommer ihåg vad man sa förra gången gör att man blir glad i hjärtat. Kan mycket väl tänka mig att utbilda mer, dock utan prov som bevis för att inlärningen har fungerat...*ler*
Klockan är tillbakadragen och det sas att det var ljusare i morse...hm...inte märkte jag det!??! Men att det är mörkare nu märker jag. Kan det ha något att göra med min dygnsrytm??
Vissa känner av tidsomställningen, andra inte och jag undrar varför det är sådan skillnad. Beror det på om man är är morgon människa eller kvälls människa?
Är det överhuvudtaget lönt att spekulera i detta ämne eller kanske lättast att släppa?
Nu vankas det runt mig i köket och det brukar betyda att magarna är hungriga...så det är bäst att inta sin vanliga position vid spisen...=)
/vink vink
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)