Vem stal mina ord?
Meningarna formulerar sig inte och idéerna har slutat knacka på.
Vad hände?
Skrivkramp...
Annat projekt...
Depression...
Jag letar efter adjektiven som är mina favoriter och mitt kära kommatecken!? *ropar* "Hallå, var är du?"
Men känner ingen frustration, ingen ilska har bara ett soft lugn konstant hela tiden. Under semestern, på jobbet och hemma har det varit ett ökande, starkt lugn. En stillhet som tar över hela tiden.
Så har det varit galenskap och irritation som skapat orden, meningarna och låtit tankar ta över fingrarnas dans på tangentbordet?
Kan inte inspirationen tränga igenom den behagliga bubblan som omsluter mig?
Har knappt tittat på tv, inte gömt mig i så många böcker som jag normalt sett gör och skåpen står fortfarande ostädade trots att skolstarten är på tisdag och sommaren förmodligen sjunger på den sista, haltande refrängen. Har egentligen inte gjort något speciellt, inte stressat runt men inte heller sovit för mycket och ändå är jag nöjd. Jag är lagom och tycker det är skönt.
Så vem ändrade mitt jag?
Jag vet svaret...
Tänker jag berätta...
/vink vink
Det spelar ingen roll hur många vägar man går på, man kommer alltid till ett vägskäl där valet blir sitt eget!
Visst väljer man fel...
Ibland rätt...
Det spelar ingen roll hur många vägar man går på, man kommer alltid till ett vägskäl där valet blir sitt eget!
Om och om igen...
Och det tar inte slut, förräns det verkligen tar slut...
Det spelar ingen roll hur många vägar man går på, man kommer alltid till ett vägskäl där valet blir sitt eget!
Lev ändå...
Acceptera...
Ta lärdom...
